Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works

1. 

   På natten är allt sant (2018)

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn

   1. 9789188843074
2. 

   Imorgon är allt som vanligt (2014)

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn

   1. 9789129690545
3. 

   Kalevala (2007)

   Undertitel berättad för alla åldrar

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.contributors

   1. Stoltz, Lina
   2. Hammar, Jörgen

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn

   1. 9789189144415

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.sample-text

   Ur Kalevala berättad för alla åldrar (2007)

   III
   Väinämöinen blev gammal och han var känd för sin visdom och sina sånger långt utanför Kalevalas gränser. Vida omkring spred sig ryktet om allt Väinämöinen kunde och visste, och om de magiska krafterna i hans verser. I Lappland bodde en ung man som hette Joukahainen. När han fick höra talas om Väinämöinen blev han avundsjuk och bestämde sig för att resa till Kalevala och utmana den gamle sångaren. Hans föräldrar försökte hindra honom, men den unge äventyraren lydde inte. Han var säker på att han själv var den klokaste och bäste sångaren av alla.

   Han selade sin häst, spände den för sin guldfärgade släde och gav sig iväg i snön. Hästen sprang så fort att det sprutade eld ur nosen och slog gnistor om hovarna. På resans tredje dag mötte Joukahainen en annan släde, och vägen var så smal att de fastnade i varandra.

   – Vem är du som kör så dåligt? frågade kusken i den andra släden.

   – Jag är unge Joukahainen, men vad är du själv för slödder?

   Då fick Joukahainen veta att det var Väinämöinen själv han hade mött där på vägen. Den gamle mannen sa att den som var yngst skulle hålla av åt sidan med sin häst och släde. Men det höll inte Joukahainen med om. Han tyckte att de skulle tävla, och den som var klokast skulle få stanna kvar på vägen och den andra fick flytta på sig. Väinämöinen antog utmaningen eftersom han gärna ville höra vad den unge mannen hade för kunskaper.
   Då började Joukahainen skrytsamt berätta om allt han visste.
   – Skorstenen är till för röken, sälen den trivs bra i havet, sa han.

   Han berättade också att abborren leker vid stranden på sommaren och att det i Lappland finns både ren och älg. […]
   – Allt det där vet redan småbarn, hånade Väinämöinen.

   Då började Joukahainen ljuga. Han berättade malligt om hur han hade varit med och skapat världen. Han mindes hur de hade varit sex eller sju stycken som hade hjälpt solen att stiga upp på himlen och regnbågen att resa sig i skyn.
   – Stjärnorna fick jag att stråla, sa han.
   – Står du här och ljuger för mig? sa Väinämöinen argt.

   När Joukahainen förstod att han inte kunde vinna över Väinämöinen med sina kunskaper drog han fram sitt svärd och utmanande honom på duell. Då sa gamle Väinämöinen:

   – Slåss? Förlåt mig att jag skrattar.
   Joukahainen blev så förolämpad att han först inte fick ur sig ett enda ord. Sedan sa han:
   – Jag ska trolla dig till grisgalt, doppa dig i dy och gyttja.

   Men det skulle han inte ha sagt, för det gjorde Väinämöinen så vred att han började sjunga trollsånger. Och de sångerna var så hemska att man inte kan låta barn höra dem. Han sjöng så att jorden darrade, sjöar kokade och klippor sprack. Och för Joukahainen gick det illa. Hans häst och släde förvandlades till buskar och stenar. Hans kläder förvandlades till moln och stjärnor och hans svärd blev till en blixt på himlen. Och honom själv sjöng Väinämöinen ner i en myr.

   Nu började Joukahainen ångra att han hade utmanat den gamle mästaren i sångkonst och han bad Väinämöinen att hjälpa honom upp ur kärret.
   – Och vad får jag för belöning? frågade Väinämöinen.

   Joukahainen erbjöd honom allt han ägde. Han ville ge bort sina pilbågar, sina båtar, sina vackra hingstar och sitt guld och silver.
   – Allt det där, det har jag redan, svarade Väinämöinen och fortsatte bara sjunga Joukahainen allt djupare ner i dyn. Fötterna drogs ner mot botten av kärret som två stenar. Halva hakan låg i gyttja och mossa trängde in i munnen. Då blev den unge äventyraren så rädd att han lovade bort sin syster Aino till Väinämöinen om han bara slapp drunkna i myren. Det blev Väinämöinen glad åt och han hävde förtrollningen och gav tillbaka Joukahainen hans ägodelar.
   Joukahainen klev upp i sin släde och körde sorgset hemåt. När han kom hem och berättade vad han hade gjort var han så skamsen att han grät. Även hans syster Aino grät när hon fick höra att hon skulle tvingas gifta sig med en gammal gubbe. Men hans mamma blev glad och sa att Väinämöinen var en stor och vis man.

   – Men jag trivs ju bäst här hemma, snyftade Aino som inte ville flytta.

   – Det är samma sol som lyser över Väinös blomsterängar, sa hennes kloka mamma.

4. 

   Vilma ska till dagis (2007)

   Undertitel Vilma lähtee taakikseen

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Meänkieli

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.contributors

   1. Bencivenni, Marta
   2. Pohjanen, Bengt

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn

   1. 9789189144408
5. 

   När inte ens lärarna vet (2005)

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.contributors

   1. Bencivenni, Marta

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn

   1. 9189144287

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.sample-text

   Ur När inte ens lärarna vet (2005) 

   De vuxna ville hela tiden att hon skulle prata. Hon skulle säga vad hon kände och vad hon tänkte. Men hon ville inte det. Hon ville bara veta vad som var sant och inte. Men alla bara trodde på det ena och det andra. Ingen visste någonting.De vuxna ville hela tiden att hon skulle prata. Hon skulle säga vad hon kände och vad hon tänkte. Men hon ville inte det. Hon ville bara veta vad som var sant och inte. Men alla bara trodde på det ena och det andra. Ingen visste någonting.
   [—-]
   Mamma suckade och såg bedjande på Emmy.
      - Kan du inte berätta för oss vad som är fel? Annars kan vi inte hjälpa dig, sa hon.
      - Du mår väl inte dåligt på något vis? frågade pappa.
   Emmy skakade på huvudet.
      - Du måste berätta om du har ont någonstans, i huvudet till exempel eller i magen. Har du det? frågade mamma.
   Emmy skakade bara på huvudet igen. En gråtklump började trycka i halsen. Hon kunde inte berätta. Det var så mycket. Alla lögner och alla frågor hon tänkte på. Och ju mer de frågade, desto längre in i kroppen gömde sig allt. Hon ville bara vara ifred.

6. 

   Minna ja noita (2003)

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Meänkieli

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.contributors

   1. Björs, Ida
   2. Pohjanen, Bengt

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn

   1. 9189144147
7. 

   Korol Kinov (2001)

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Russian

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn

   1. 5901619048
8. 

   Quenas konung (1998)

   Undertitel roman

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish

   Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn

   1. 9189144023