Tillbaka till Norrbottensförfattare
Foto: © Susanne Lindholm
Geografisk anknytning
  1. Luleå

Ulrika Vallgårda

1966

En känslig själ med lätt för orden mår nog bra av att få uttrycka sig i skrift. Men det är ingenting jag vet säkert, det är ett antagande.

Foto: © Susanne Lindholm

Egen presentation

Jag arbetar som frilansjournalist och författare i Luleå. Genom åren har jag pendlat mellan att skriva kärnfulla kvällstidningsnyheter, djuplodande kulturtexter, flödiga reportage, fotoböcker, skidhistorik, folktandvårdshistorik, seriösa samhällsartiklar och sorgsna små dikter. Blommor, fåglar och målningar av ödetorp har utgjort särskilda inspirationskällor för diktandet. Jag har haft förmånen att få arbeta med Bengt Pohjanen och Lina Stoltz som förlagsredaktörer.

Ulrika Vallgårda, januari 2013

Om författaren

Ulrika Vallgårda berättar:

Jag är en rotlös själ som alltid längtar, alltid känner mig lite utanför, alltid oroar mig och alltid vill mer. Humorn är min överlevnadsstrategi. Kärleken min glädje. Nätterna min svaga punkt.

Jag är född i Solna, flyttade fem år gammal till Karlskoga, där jag hann bo på tre adresser innan jag elva år gammal flyttade vidare till Vallentuna. En liten ljus, tanig tjej i röd kjol och vit blus som aldrig ens ägt ett par jeans hamnade helt fel i det tuffa förortsklimatet. Jag genomgick fem år av otrygghet och mobbning i en skola där jag varken kunde eller ville anpassa mig. Jag fann min tröst i musiken, tog piano- och fiollektioner, spelade i kommunala musikskolans stråkorkester. Jag ägnade också många timmar vid skrivbordet. Dagböcker, brevvänner och egenhändigt tillverkade tidningar var kära förströelser under ungdomsåren.

I tonåren fann jag min fristad i missionskyrkans gemenskap. Gymnasiet, humanistisk linje, blev en befrielse från högstadiets glåpord, snusbefläckade korridorer och likriktningsterror, men också en språngbräda till vidare studier. På fritiden tog idrotten tog mer och mer utrymme, om än på korp- och motionsnivå. Jag är en människa som behöver få röra på mig.

Största bedrift

Jag valde sedan yrkesinriktning för att jag ville jobba mot orättvisor, hjälpa människor. Fem års juridikstudier ledde ingenstans, men på journalisthögskolan hittade jag genast mitt kall. Efter en praktik på radion i Luleå, dit jag sökte av ren och skär äventyrslust, fastnade jag här i stan. "Hittade kärleken", som man säger. Sitter nu på Porsön med radhus, fyra barn, katt och Volvo. Under många år var Öppna förskolan min viktigaste punkt näst efter hemmet och jag demonstrerade tillsammans med de andra föräldrarna med plakat på Storgatan i Luleå, skrev insändare och uppvaktade med ett småbarn på armen politiker i kommunfullmäktige när verksamheten var nedläggningshotad. Att jag var med och räddade Öppna förskolan, fast numera omdöpt till Mötesplatsen, är ett av mitt livs största bedrifter. 

I övrigt sjunger jag i kyrkokören i Porsökyrkan och på söndagarna besöker jag ibland gudstjänsten. 

Jag frilansar idag som journalist i min egen firma med namnet Frilansjournalist Ulrika Vallgårda. För några år sedan gick jag en kurs vid Luleå universitet i Skapande svenska med Maria Vedin och diktandet tog fart.

En känslig själ med lätt för orden mår nog bra av att få uttrycka sig i skrift. Men det är ingenting jag vet säkert, det är ett antagande. Hur som helst - musiken, naturen, glädjen över familjen, men också de existentiella frågor som föräldraskapet väcker och stressen över att få tillvaron att gå ihop är teman i mina diktböcker. Jag tror också att ni kommer finna spår av mina utsatta ungdomsår - något som också kan ha påverkat mina journalistiska prioriteringar och säkert är en av orsakerna till att jag valde att skildra flera flyktingöden i två reportageböcker.

Om författarskapet

Ulrika Vallgårda debuterade 2004 med reportageboken Ett nytt liv som hon gjorde tillsammans med fotografen Susanne Lindholm. Boken skildrar kurdiska kvinnor som kommit till Sverige som flyktingar. Materialet resulterade också i en fotoutställning. Mikael Löfgren recenserade boken i Dagens Nyheter (2004-07-18) och menade att den gav ett ”perspektiv på det svenska samhället och dess medborgare som i alltför hög grad lyser med sin frånvaro i medierna, den politiska debatten och därmed den officiella självbilden.”

Två år senare kom uppföljaren Män i en ny värld där Ulrika Vallgårda berättar om fyra kurdiska mäns liv i Luleå, Eskilstuna, Örebro respektive Torneå. De har flytt undan krig och förföljelse i Iran och Irak. De har upplevt hur nära släktingar kastats i fängelse och dödats. Reportageboken recenseras av Ossi Carp i Dagens Nyheter (2006-07-25):  "Närgånget porträtteras dessa personers bakgrund, vardag och blandade erfarenheter från livet i Sverige: äldrevård, byråkrati, demokrati, trygghet, traditioner, familjefrågor, segregation, integration och hemlängtan."

Raka och snabba

Sin skönlitterära debut gjorde Ulrika Vallgårda 2008 med diktsamlingen Hemlängtan som följdes av Och runtomkring mig är allting så vackert blått året därpå. I Hemlängtan är det de vardagliga, små händelserna som utgör utgångspunkt för dikterna. Elisabeth Eriksson skriver i tidningen Norra Västerbotten (2008-08-12): "Enkelt, men inte banalt. Jag gör något man inte bör: Jag sträckläser. Dikterna är sådana till sin form. Lättåtkomliga, raka och snabba."
 
Om den senare samlingen skriver samma recensent i Norra Västerbotten (2009-07-08): "Och det är just vardagen som är unik för oss alla, som ändå allmängiltigt berör. Vi är fåglar, ensamma under himlen, iakttagande i det stora blå och i de mörka gömmorna där både ängslan och sorg finns."
 
Ulrika Vallgårdas tredje diktsamling, Blommor längs dikesrenen, ”är en lovsång till enkelheten, till livet här och nu inbäddad i drömmar och resonemang om vikten av att hålla på, att försöka uttrycka sig, tala med omgivningen och ge röst åt tvivlet, tron och möjligheterna”. Karaktäristiken är Lars Hedströms i Norrbottenskuriren (2010-12-07). Hos författaren läser han ”en djup och ärlig strävan efter att hitta meningen i det till synes enkla jordnära livet, vare sig det handlar om blommor, trädgårdar, stadsliv eller familjeliv. Det spelar ingen roll hur författaren försöker förhålla sig till och närma sig det enkla, dikterna far ändå iväg och ställer frågor större än livet självt, precis som det ska vara. En tydlig naturbild kan etablera en sorts vardaglig förklaringsmodell, men ändå döljer sig ofta en spets av de större perspektiven, det som gör att dikten lyfter en bit ovanför vardagen.”

Under rubriken Låna och läs har vi samlat ett urval av titlarna. Prova att skriva "vallgårda, ulrika" i sökfältet så kan du hitta mer av författaren.

Kuriosa

Ulrika Vallgårda har åkt Vasaloppet. Fem gånger!

Låna och läs

  1. Blommor längs dikesrenen (2010)

    Undertitel dikter
    Språk Svenska
    Förlag Barents Publisher
    ISBN
    1. 9789189144651

    Provläs

    Ur Blommor längs dikesrenen (2010)

    Blommor längs dikesrenen

    Hundkex, smörblommor
    rödklöver och rallarros
    Bedövande blomsterprakt
    längs dikesrenen

    En skriande tofsvipa
    cirklande runt huvudet
    Syrsor som spelar
    i gräset

    Skällande hundar
    som vaktar i gårdarna
    Vita streck
    på asfaltskanten

    Suget av en dånande långtradare
    Och en ständig skräck
    att falla ned

    Mellan skymning och gryning

    Jag söker mig fram
    mellan täcken och kuddar
    för att hitta en gångbar väg
    en godtagbar lösning
    en sorts nattlig frid
    mellan skymning och gryning

    Öppet fönster
    eller stängt?
    Gula öronproppar
    eller rosa?
    Gud som haver
    eller Fader vår?

    Åskan mullrar ihållande
    Det är kvavt och
    blixtarna slår gång på gång
    ned i min kropp, i mitt huvud
    Alla minnen från dagen som gått
    Alla ansikten ljusa och mörka
    Ingen som håller mig i handen

    Jättevallmon

    Som en fullt utslagen jättevallmo
    ville du att jag skulle vara
    Vidöppen, röd och utmanande
    i sin fulla blomnings kraft

    Men en vallmo, vet du, blommar
    bara några dagar

    På stranden

    Du gör det så enkelt
    som bara diktar
    om sorgen och ensamheten
    Du vill locka till gråt
    spela på känslor
    som alla människor bär på

    Men att skriva om lyckan
    klarar du det?
    Du som kallar dig för poet
    Du lever ju här
    mitt i det vackra
    Varför klagar du då?

    Du ligger på stranden
    i samhörighet
    med sommarens alla färger
    Den lila strandärten
    växer bredvid dig
    och ovanför är himlen blå

    Och sanden omkring dig
    är långtifrån begie
    det är bara en villfarelse
    Det finns svarta, vita
    och röda korn
    om du tittar lite närmare

    Vemod och klagan
    och tankar på döden
    behöver inte alls bli din lott
    Alla färgerna finns
    inom räckhåll för dig
    och sanden omkring dig är len

    Du lever ju här
    mitt i evigheten
    i sommarens skönaste tid

  2. Och runtomkring mig är allting så vackert blått (2009)

    Undertitel dikter
    Språk Svenska
    Förlag Barents
    ISBN
    1. 9789189144538

    Provläs

    Ur Och runtomkring mig är allting så vackert blått (2009)

    På utomhusbadet

    Tunn blek hud
    mot badlakanet
    på det korta gräset
    vid simbassängen
    brännande ljus
    ovanför ögonlocken
    människor, röster, tjut
    strilet från duscharna
    ömhet, vrede
    kärlek, hat
    och solskyddsfaktor femtio
    hjälper inte mot något

    November

    Vi har grälat
    och jag har huvudvärk
    sveper morgonrocken
    allt hårdare om mig
    på behörigt avstånd
    i den gråa morgondimman
    Bidar tiden
    med släckta lanternor
    November regnar bort
    i våra sinnen
    och vi väntar på
    den första snön

    Svanar över fjärden

    Vita svanar
    i ett fågelsträck
    ropar ut sina resplaner över fjärden
    vackra, välorganiserade
    med raka halsar
    näbbarna mot nya mål

    Du och jag på stigen intill
    försiktiga steg
    under svanarnas himmel

    Det går vita gäss på himlen

    Det går vita gäss på himlen i natt
    Karlavagnen seglar på havet
    vågorna slår mot månens strand
    Stora björn lufsar fram bland tången

    En hissnande tanke – att lämna varann
    sveper runt som ett yrvaket spöke
    dånar som åska i öronen
    när himmel och hav byter plats

    Att beröra den brytpunkt du viskar om
    att minnas den närhet vi saknar
    att möta sin bleka spegelbild
    långt ned i det svarta djupet

    Stjärnbilderna gör uppror i natt
    två älskande faller från båten
    tusentals ljus lyser upp deras väg
    släpp aldrig den hand jag dig sträcker

    Flygrädd

    Om jag inte hade varit så rädd för att flyga
    Skulle jag funnits hos dig tusen gånger om

  3. Ett nytt liv (2004)

    Undertitel Zhiyaneki nue : fyra reportage
    Språk Svenska
    Medarbetare
    1. Lindholm, Susanne
    ISBN
    1. 9163155095

    Provläs

    Ur *Ett nytt liv *(2004)

    I ankomsthallen på Kallax flygplats står ett litet sällskap som man inte undgår att lägga märke till. Det är förstås den svarta hårfärgen, den äldre kvinnans muslimska kläder och så videokameran som en av männen håller i. Folk runtomkring iakttar dem nyfiket.
    Just det här sällskapet får vänta längst av alla.
    — Jag hann börja tro att de inte skulle komma. Jag hade en känsla av att vi aldrig skulle få se dem igen, säger Sevd efteråt.

    Nervositeten under den gångna dagen har gett henne huvudvärk.
    Men så kommer de nedför trappan i vänthallen - Sainabs son Ata, svärdottern Perikhan och barnbarnen som Sainab aldrig har sett: Somaye, tio, Keihan, åtta och Nazdar, sex år.
    Sainab står som en dorttning mitt på golvet i sina högtidskläder och kramar om alla en efter en.

    Tårarna stiger i mina ögon och jag tappar förmågan att beskriva vad som händer.
    Vi bjuds in till Sainab efteråt. Barnen är mycket trötta. De har rest i tre dagar. Förra natten sov de på en flygplats.

    Mat kommer fram på bordet i köket och de långväga gästerna får en välsmakande yoghurtsoppa, kött och bröd.

    Sainab sitter i soffan i vardagsrummet och håller om barnbarnen och svärdottern i tur och ordning.
    Sedan sätter sig Ata tätt intill henne och blundar och håller henne i handen.
    Jag ber Sevda att tolka vad han säger när jag frågar hur han känner sig.
    "Alla de svårigheter jag har sett har jag glömt just nu."
    Sainab tittar på mig med sitt omisskänliga leende och säger upprepade gånger på svenska:
    — Mamma glad. Mamma trött.

  4. Från Tuorda till Jonsson (1996)

    Undertitel Norrbottens skidförbund 50 år, 1946-1996
    Språk Svenska
    Förlag Norrbottens skidförbund
    Medarbetare
    1. Vallgårda, Ulrika

    Provläs

    Ur Från Tuorda till Jonsson (1996)

    Malin Johansson, tio år, kommer in i klubbstugan efter träningspasset. Hon är svettig. Malin började med backhoppning för att hennes bröder gjorde det. Hon var bara sex år då. Hon tycker det är en skön känsla att hoppa.
    — Det känns som man svävar.
    Otäckt var det bara första gången.
    Måste man vara modig?
    — Jo, jag tror det.

    Malin är modig och tuff när det gäller backhoppning. Men hon är inte tuff i skolan, eller mallig för att hon hoppar backhoppning.
    Hennes mamma tycker egentligen inte att hon ska hålla på.
    — Hon säger att backhoppning inte är en sport för tjejer, berättar Malin.