Ulrika Vallgårda berättar:
Jag är en rotlös själ som alltid längtar, alltid känner mig lite utanför, alltid oroar mig och alltid vill mer. Humorn är min överlevnadsstrategi. Kärleken min glädje. Nätterna min svaga punkt.
Jag är född i Solna, flyttade fem år gammal till Karlskoga, där jag hann bo på tre adresser innan jag elva år gammal flyttade vidare till Vallentuna. En liten ljus, tanig tjej i röd kjol och vit blus som aldrig ens ägt ett par jeans hamnade helt fel i det tuffa förortsklimatet. Jag genomgick fem år av otrygghet och mobbning i en skola där jag varken kunde eller ville anpassa mig. Jag fann min tröst i musiken, tog piano- och fiollektioner, spelade i kommunala musikskolans stråkorkester. Jag ägnade också många timmar vid skrivbordet. Dagböcker, brevvänner och egenhändigt tillverkade tidningar var kära förströelser under ungdomsåren.
I tonåren fann jag min fristad i missionskyrkans gemenskap. Gymnasiet, humanistisk linje, blev en befrielse från högstadiets glåpord, snusbefläckade korridorer och likriktningsterror, men också en språngbräda till vidare studier. På fritiden tog idrotten tog mer och mer utrymme, om än på korp- och motionsnivå. Jag är en människa som behöver få röra på mig.
Största bedrift
Jag valde sedan yrkesinriktning för att jag ville jobba mot orättvisor, hjälpa människor. Fem års juridikstudier ledde ingenstans, men på journalisthögskolan hittade jag genast mitt kall. Efter en praktik på radion i Luleå, dit jag sökte av ren och skär äventyrslust, fastnade jag här i stan. "Hittade kärleken", som man säger. Sitter nu på Porsön med radhus, fyra barn, katt och Volvo. Under många år var Öppna förskolan min viktigaste punkt näst efter hemmet och jag demonstrerade tillsammans med de andra föräldrarna med plakat på Storgatan i Luleå, skrev insändare och uppvaktade med ett småbarn på armen politiker i kommunfullmäktige när verksamheten var nedläggningshotad. Att jag var med och räddade Öppna förskolan, fast numera omdöpt till Mötesplatsen, är ett av mitt livs största bedrifter.
I övrigt sjunger jag i kyrkokören i Porsökyrkan och på söndagarna besöker jag ibland gudstjänsten.
Jag frilansar idag som journalist i min egen firma med namnet Frilansjournalist Ulrika Vallgårda. För några år sedan gick jag en kurs vid Luleå universitet i Skapande svenska med Maria Vedin och diktandet tog fart.
En känslig själ med lätt för orden mår nog bra av att få uttrycka sig i skrift. Men det är ingenting jag vet säkert, det är ett antagande. Hur som helst - musiken, naturen, glädjen över familjen, men också de existentiella frågor som föräldraskapet väcker och stressen över att få tillvaron att gå ihop är teman i mina diktböcker. Jag tror också att ni kommer finna spår av mina utsatta ungdomsår - något som också kan ha påverkat mina journalistiska prioriteringar och säkert är en av orsakerna till att jag valde att skildra flera flyktingöden i två reportageböcker.
