Key not found: norrbottensforfattare.view-author.return-link
Foto: © Kjell Öberg
Key not found: norrbottensforfattare.view-author.geographical-connections
  1. Luleå
  2. Dalarna
  3. Västmanland

Lars Tyskling

1946

I avsaknad av Mississippi blev Nedre Dalälven min stora flod och inspiration. Där har jag paddlat i forsarna, där har jag fiskat öring och harr och där på en ö har jag käkat lunch med kungen.

Foto: © Kjell Öberg

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.about-author

Lars Tyskling berättar:

Ibland går det som på räls. Det är utstakat, obevekligt. Andra gånger är vägen knagglig och går i krumbukter och man vet inte var den slutar. För mig var vägen till författarskapet en blandning av de båda ytterligheterna. Det var nog utstakat, men det tog tid för mig att inse det. Jag växte upp med böcker, berättelser och skrönor. Min pappa, vid sidan av allt annat han sysslade med, var centralombud för ett bokförlag. Han och min morbror krängde böcker till arbetarna på verkstadsindustrierna och bruken efter Kolbäcksån i Västmanland. För varje bok som kom ut på förlaget fick pappa ett gratisexemplar som jag kastade mig över. Bland favoriterna fanns Parling, Rosendahl, Twain och Harry Martinsson. Jag led med luffaren Bolle och jag drömde mig bort till Mississippis lummiga delta.

Men att skriva böcker var ju inget yrke på en industriort så det var ingenjör jag skulle bli, utbilda mig och komma tillbaka till hemorten för att göra lyckan bland ljusbågsugnar och valsar, uppfinna nya legeringar som fixar jobb och välstånd in i framtiden.

Så blev det inte. Istället for jag till Uppsala och läste litteraturhistoria, konstvetenskap, etnografi och informationsteknik. Ämnen som man garanterat inte får något jobb på.

Efter några år som kyrkogårdsarbetare, trädgårdsarbetare, chaufför, ölutkörare, väktare och ett inhopp som utredare, kom jag fram till det jag egentligen visste redan från början. Jag skulle skriva. Det blev journalisthögskolan i Göteborg och Stockholm. Och sedan 20 år i tidningsbranschen, i Stockholm, Gävle, Uppsala, Sandviken, Tierp och Luleå. Jag brukar säga att där har jag gjort allt som går att göra. Jag har varit hårdkokt nyhetsjägare, redigerare, fotograf, miljöreporter, lokalredaktör, nyhetschef, redaktionschef och ansvarig utgivare. Skrivit allt från ledare till kåserier. Men mest av allt har jag älskat reportaget, att få berätta en historia, gärna med anknytning till naturen. I avsaknad av Mississippi blev Nedre Dalälven min stora flod och inspiration. Där har jag paddlat i forsarna, där har jag fiskat öring och harr och där på en ö har jag käkat lunch med kungen.

Att skriva i en dagstidning är, brukar det heta, som att skriva i sanden. Det lever en stund och sedan är det borta. Det som inte finns digitalt eller inom hårda pärmar har nästan aldrig funnits. För mig gäller det flera decenniers produktion av bland annat kåserier, krönikor, sagor och berättelser.

År 1998 var ett viktigt år i mitt liv, då min familj lämnade Avesta och flyttade till Luleå. Jag var välbekant med Norrbotten sedan 70-talet och framåt, efter mina jakt- och fiskeresor i fjällvärlden och i norra Tornedalen, där jag har vänner. Det var i Luleå jag också bytte bransch från media till landstinget. Nu skriver vi februari 2013 och jag har just trappat ner mitt engagemang i landstinget och publicerat min första roman, Gula faran, som bygger på händelser och erfarenheter från min tid som student i Uppsala. Det tog tid, men jag tror att det var utstakat. Motorsågen, Räven från Krackberget och Vägen till Klockrike beseglade mitt öde.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.about-authorship

I Gula faran, Lars Tysklings debutroman, är handlingen förlagd till studenternas Uppsala under några vårmånader 1967. Egon och hans kompisgäng studerar enbart för att kunna finansiera sin konsumtion av vin, bröd, Jägarost och oliver. De lever i rivningskåkar, festar, pluggar inför tentor, skriver poesi och filosoferar – och drar omkring på Gula faran, en motorcykel med sidovagn.

I en intervju med Eva Åström för Norrbottenskuriren (2012-11-05) beskriver Lars Tyskling Uppsala 1967 ”som en liten ankdamm, där studenter i stort sett brottades med samma bekymmer som i dag. Jakten på studieresultat, studielån och bostäder var detsamma. Skillnaden var det politiska klimatet som ledde till en förändrad undervisning på universitet.

Konservativ syn

– Det var en konservativ syn som rådde inom de humanistiska ämnena och det fanns ett behov av en nödvändig samhällsorientering av ämnena. Däremot fanns starka auktoritära drag inom viss vänsterrörelse som mina huvudkaraktärer värjer sig emot eftersom de är obotliga individualister.
[…]
– Jag har själv alltid haft svårt att svälja det odemokratiska tankesättet inom viss vänsterrörelse. Och den kritiken kan de gärna få eftersom jag anser att många ännu inte gjort upp med hyllandet av dåvarande diktaturer. Min bok kan ses som ett försvar av yttrande- och tryckfrihet och vanliga demokratiska värden, menar han.”

Flera recensenter lyfter fram det rappa och fyndiga berättandet och de fina beskrivningarna av olika miljöer, bl. a. skriver Göran Antonsson i Bibliotekstjänst Sambindningshäfte: ”Kunnig miljöbeskrivning med närvaro och atmosfär.”

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.trivia

Vid sidan av många andra engagemang har hästar och ridning varit ett stort intresse för Lars Tyskling.

Han berättar att en gång när hans son ställde upp på Täby galopp för att kvala in till SM i ponnygalopp ville han själv få känna på hur det är att galoppera runt den anrika banan. Efter tävlingarnas slut lånade han en häst och red i sporrsträck runt banan. Han fick skäll naturligtvis ”Men det var det värt”, säger han. Hur det gick för sonen? Jo, han bärgade så småningom hem ett SM-brons till stallet.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works

  1. Gula faran (2012)

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Idus förlag
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9187001225

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.sample-text

    Unika undersökningar, fortsatte jag när sorlet tystnat, visar att våren inte finns. Det är bara slutet på vintern och början på sommaren. Det är som att öppna en dörr från det ena rummet till det andra. Där i dörröppningen stannar man till och känner omväxlande iskyla från vintern och varma vindar från sommarens soliga dagar. Våren är en imaginär linje i tiden, ett ingenmansland och en tullfri zon. Den finns bara i vår fantasi. (sid. 111)

    De närmaste provokatörerna lämnade oss i fred för att springa vidare, för vem vill anfalla ett ekipage med änglar och najader. Istället blev det en triumffärd. Alla viftade med mössorna och skrattade. Flera ville åka med, men den gamla BSA:n dignade redan under tyngden.
    Under jubelrop passerade vi Gunnar Wennerbergs staty i Slottsparken. Där stod som planerat min vän poeten, Lucy, Motorcykeljanne, Skäggige Janne, Bluffterapeuten, Tysken, Holger Dansk, Torbjörn med flygbladen och Trygge filmaren. Den senare var uppflugen på räcket för att kunna se bättre. Där stod han lutad mot statyn av Gluntarnes poet och filmade för glatta livet.
    Våra vänners ansiktsuttryck var obetalbara när vi kom åkande nerför backen med fem tjejer som passagerare och med helt andra paroller än dem vi hade kommit överens om. Vi tittade på kamraterna och slog ut med armarna som om vi ville säga:
    -Fråga ingenting! Vi tvår våra händer. (sid. 137)

     Inför döden är vi alla små barn och även den mest medialt högljudde ateist börjar famla efter radbandet när liemannen knackar på dörren. Jag grät för Heinrich, jag grät för skjutningen vid filosofen. Jag grät för mina studieresultat. Jag grät för allting och ingenting, men kanske mest för att jag kände på mig att något nu var på väg att avslutas i mitt liv. Och något nytt och okänt skulle ta sin början. Det var som att alla uppdämda sorger och glädjeämnen måste få ett utlopp, som att den hårda ytan mjukades upp av prästens ord som jag så väl kände och nästan kunde utantill. Det var en snabbvariant av kompisens stora melankoli. Varet fick värka ut, sedan blev man frisk. (sid. 180)

  2. Alla tiders Tierp (1986)

    Undertitel natur, kultur och näringsliv i Tierps kommun
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Tierps kommun
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.contributors
    1. Björk, Rolf
    2. Lange, Ulrich
    3. Tyskling, Lars
    4. Eriksson, Carl-Åke