Berit Ölund tog
sin lärarexamen 1966 i Luleå och arbetade därefter på mellanstadiet i Sjulnäs,
på Framnäs folkhögskola (i Piteå) och på en högstadieskola i Stockholm. Hon
födde barn, vidareutbildade sig i allsköns ämnen, fick fler barn och skrev:
”Skrivit har jag gjort sedan jag lärde mig bokstäverna i 6-årsåldern”, berättar
hon. Samtidigt engagerade sig Berit Ölund i politiken och fredsrörelsen och
allt eftersom ekonomin förbättrades reste hon till olika platser i världen för
att på ort och ställe se hur människor lever.
Bland de många betydelsefulla och upplevelserika utlandsvistelserna framhåller Berit Ölund den i Baibang i Vietnam där hon arbetade på Svenska skolan läsåret 1985/86. ”Det var ett otroligt spännande och fascinerande år. Mina tre yngsta barn och dåvarande man var med och vi fick verkligen uppleva äventyret. Men också se hur hårt livet kan vara för människorna i ett krigsdrabbat land. Hur fattiga de var, hur krigsinvaliderna försörjde sig på tiggeri, hur illa barnen och ungdomarna for av bristen på allt utom överflödet på vapen.”
Gerillan i Eritrea
Och året därpå, i januari 1987, följde Berit Ölund med
EPLF-gerillan i Eritrea mitt under brinnande krig, för att skriva en bok om
martyrernas barn. ”Att se liken efter nattens strider när jag kikade över
skyttegravarna var hemskt. Att leva med de många föräldralösa barnen bland
bergen och känna maktlöshet över att inte kunna hjälpa, var hemskt. Vi var
ständigt rädda för bombplanen som flög över oss. De etiopiska piloterna visste
var de tusentals barnen fanns. Deras uppgift var att fälla bomberna. Och det
gjorde de.” Upplevelserna från den resan resulterade i boken Eritreas Hopp.
Om sina resor har Berit Ölund skrivit kåserier och reseskildringar och hållit föreläsningar. ”Men framför allt berättade jag för mina elever och mina egna barn, lärde dem att vara nyfikna på livet och tro på alla människors lika värde”.
Och så har det fortsatt. Efter pensioneringen har Berit Ölund skrivit tre romaner – den tredje kom ut 2013.
