Key not found: norrbottensforfattare.view-author.return-link
Foto: Östen Berglund
Key not found: norrbottensforfattare.view-author.earlier-names Berit Nyström, Berit Kinnunen
Key not found: norrbottensforfattare.view-author.geographical-connections
  1. Luleå
  2. Piteå

Berit Ölund

1944 –

Om sina resor har Berit Ölund skrivit kåserier och reseskildringar och hållit föreläsningar. ”Men framför allt berättade jag för mina elever och mina egna barn, lärde dem att vara nyfikna på livet och tro på alla människors lika värde”.

Foto: Östen Berglund

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.author-presentation

68 år, 163 cm lång, fem barn och tolv barnbarn - det trettonde väntas i april.  Rött hår och gröna ögon, gladlynt, dansant och definitivt skrivkunnig. F.d. lärare, numera pensionär lever jag ett härligt liv med sambo på liten Norrbottensgård – utan djur – utanför Piteå. Vida, vita vidder och mörk trollskog som skyddar mot stormarna, stjärnhimmel med fullmåne eller strålande sol och snart är det sommar och jag kan plocka bär vid knuten. Aldrig trodde jag att jag skulle flytta från stadens ljus och glam! Jag som älskar gatorna, butikerna, restaurangerna och närheten till folk och kulturevenemang. Ändå är det vad jag just har gjort. Här har jag ett stort bondkök och en egen skrivarlya, men om något år är jag säkert tillbaka. Att flytta är en del av mig och hemma är där jag har mina tavlor och min dator.

Berit Ölund, februari 2013.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.about-author

Berit Ölund tog sin lärarexamen 1966 i Luleå och arbetade därefter på mellanstadiet i Sjulnäs, på Framnäs folkhögskola (i Piteå) och på en högstadieskola i Stockholm. Hon födde barn, vidareutbildade sig i allsköns ämnen, fick fler barn och skrev: ”Skrivit har jag gjort sedan jag lärde mig bokstäverna i 6-årsåldern”, berättar hon. Samtidigt engagerade sig Berit Ölund i politiken och fredsrörelsen och allt eftersom ekonomin förbättrades reste hon till olika platser i världen för att på ort och ställe se hur människor lever.

Bland de många betydelsefulla och upplevelserika utlandsvistelserna framhåller Berit Ölund den i Baibang i Vietnam där hon arbetade på Svenska skolan läsåret 1985/86. ”Det var ett otroligt spännande och fascinerande år. Mina tre yngsta barn och dåvarande man var med och vi fick verkligen uppleva äventyret. Men också se hur hårt livet kan vara för människorna i ett krigsdrabbat land. Hur fattiga de var, hur krigsinvaliderna försörjde sig på tiggeri, hur illa barnen och ungdomarna for av bristen på allt utom överflödet på vapen.”

Gerillan i Eritrea

Och året därpå, i januari 1987, följde Berit Ölund med EPLF-gerillan i Eritrea mitt under brinnande krig, för att skriva en bok om martyrernas barn. ”Att se liken efter nattens strider när jag kikade över skyttegravarna var hemskt. Att leva med de många föräldralösa barnen bland bergen och känna maktlöshet över att inte kunna hjälpa, var hemskt. Vi var ständigt rädda för bombplanen som flög över oss. De etiopiska piloterna visste var de tusentals barnen fanns. Deras uppgift var att fälla bomberna. Och det gjorde de.” Upplevelserna från den resan resulterade i boken Eritreas Hopp.

Om sina resor har Berit Ölund skrivit kåserier och reseskildringar och hållit föreläsningar. ”Men framför allt berättade jag för mina elever och mina egna barn, lärde dem att vara nyfikna på livet och tro på alla människors lika värde”.

Och så har det fortsatt. Efter pensioneringen har Berit Ölund skrivit tre romaner – den tredje kom ut 2013.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.about-authorship

För Norrbottens-Kurirens recensent Lars Hedström är Berit Ölunds debutroman Boken om Albin och Märta ”en fröjd att läsa” (2009-08-24). Att följa huvudpersonernas och släktens liv, deras mödosamma strävanden från ett fattigsverige och en bit in mot det svenska folkhemmet, får Hedström att tänka på ”skildringar av John Steinbeck, Ivar Lo Johansson, Jan Fridegård, kanske till och med Yasar Kemal och hans kärva och mustiga skildringar av fattigfolks liv i Turkiet”. Som undertiteln anger har Berit Ölund skrivit ”en berättelse om vanligt folk i Norrbotten från förra sekelskiftet”. Den handlar om fattigdom, utstötthet, förnedring, om orättvisor och motsättningar i samhället, om småaktighet, grymhet och skamfyllda familjehemligheter. Lars Hedström avslutar sin entusiastiska recension med orden: ”Boken om Albin och Märta rekommenderas förstås till alla som vill få en skönlitterär beskrivning av vad som har format vårt svenska folkhem. Att en debuterande författare lyckas göra sina romanfigurer så levande är ett toppenbetyg […]”.

Lättillgänglig prosa

Berit Ölunds följande roman Boken om Bitte utspelar sig i mer modern tid, från1940-talet och framåt. Läsaren får följa Bitte genom skolåren och lärarseminariet i Luleå till olika lärarjobb; läsaren får också följa Bitte genom förälskelser, uppbrott, nya förhållanden, nya uppbrott. I Piteå-Tidningen (2011-11-17) skriver Karin Sundkvist: ”Liksom i den förra boken har Berit Ölund lagt särskilt fokus vid att gestalta kvinnornas, barnens och de fattigas situation. Hon väjer inte för att ta tag i politiska frågor och samhällsproblem, vare sig det handlar om ett krig eller förhållandena i en skolmatsal. Om än reflektionerna är ganska ytliga, känner jag mig som läsare aldrig helt övergiven när något viktigt blottläggs.

Texten flyter fram på lättillgänglig prosa och karaktärerna levandegörs med enkla men effektiva medel. Berit Ölund låter också enstaka uttryck på pitebondska vara med i dialogerna. Där har hon lyckats perfekt med avvägningen - bondskan är med på precis rätt ställen i rätt sammanhang och de läsare som inte förstår den i förstone tas väl om hand.”

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.trivia

— Frånsett att livet i sig är kuriosa och alldeles fantastiskt vill jag dela med mig av den dröm jag hade som barn. Äldst av tre systrar drömde jag om en bror, men när han aldrig kom ville jag själv ha tretton barn. Att i verkligheten kombinera det med yrkesarbete och ett ”eget” liv blev för tufft, så jag fick ge mig efter fem. Nu har jag istället snart tolv barnbarn och omöjligt är det väl inte att det blir tretton så småningom.

Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works

  1. Hundviken (2013)

    Undertitel en släktsaga
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Berit Ölund
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.contributors
    1. Öberg, Margit
    2. Westerlund, Berit
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9789163728310

  2. Boken om Bitte (2011)

    Undertitel fortsättning på "Boken om Albin och Märta"
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Berit Ölund
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9789163397363

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.sample-text

    Ur Boken om Bitte (2011)

    Höll böckerna i min hand, luktade på dem, kände hans närvaro. Levde mig in i hur han måste ha känt det när han skälldes för horunge, grät när jag läste om skammen att stå framme vid altaret i blanknött konfirmationskostym och träskor.

  3. Boken om Albin och Märta (2009)

    Undertitel en berättelse om vanligt folk i Norrbotten från förra sekelskiftet
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Berit Ölund
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.isbn
    1. 9789163343827

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.sample-text

    Ur Boken om Albin och Märta (2009)

    Ingen har dött av lite kuk, hade hon sagt, ta dig samman och be till Gud att du inte går över tiden.
    Men Gud hade varit upptagen den kvällen, hörde inte bönen. Nu hade hon tre barn, Märta! Lina suckade. När Albin kom in från lagårn efter kvällsmjölkningen, åt de tillsammans av den matiga soppan där fettet flöt ovanpå, gult och glansigt. Märgbenen sög de ur och la på bordet. Lina lovade att gå förbi och buda Syrena. Han skulle ta hand om morgonmjölkningen också. En karl kunde göra det utan att skämmas, när hustrun just fött. Sedan diskade hon undan och bytte blöjor på Dagny, flickan var inte torr än. Det hjälpte inte att hålla fram henne över en gammal tidning och blåsa henne i stjärten så att hon skulle pinka. Lina skakade på huvudet, den ungen var inte livsduglig!

  4. Tre systrar (1992)

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher B. Kinnunen
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.comments Utgiven under författarnamnet Berit Kinnunen

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.sample-text

    Ur Tre systrar (1992)

    Lillsyrran svävade som en blek andre mellan skolan och hemmet. Det gick inte bättre för henne än vad det gjort för oss. Hon satt av lektionerna och kunde inte koncentrera sig på läxorna. Hon sa ingenting. Vi visste ingenting. Vi ville ingenting veta. Fastän vi förstod. Hur kunde vi hjälpa? Vi var så trasiga själva. När vi inte fanns att tillgå, använde han henne. Hon fick vara stand in för morsan redan vid sex års ålder.

  5. Eritreas hopp (1988)

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.language Swedish
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.publisher Eritreagrupperna i Sverige
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.comments Utgiven under författarnamnet Berit Nyström
    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.contributors
    1. Hägglund, Göran

    Key not found: norrbottensforfattare.view-author.works.sample-text

    Ur Eritreas hopp (1988)

    Rektor WodieBashay säger: Vi är femhundra vuxna som bor och lever med 3 500 föräldralösa barn natt och dag. Vi är deras föräldrar och lärare. Att leva så här i bergen är inget normalt liv, men krig är ju inte normalt.
    Eftersom många av oss vuxna är handikappade är det eleverna som måste utföra det mesta arbetet med att bygga hus, hämta ved och vatten. Baka och sköta trädgårdarna. Samarbetet och gemenskapen är det viktigaste och eftersom ingen äger någonting förekommer ingen avundsjuka. Alla måste arbeta för att överleva och vi anstränger oss för att bekämpa fienden istället för att slåss och bråka med varandra.