Debuten
Roger Melin fick många och fina recensioner när han debuterade med diktsamlingen Under träden pågår samtal (1994). Som till exempel i Aftonbladet (28 mars 1994) där recensionen bär rubriken Sylvass och träffande debut: "Och djupast i Under träden pågår samtal vilar ett etos. Man förnimmer det inte bara i hävdandet av andra livsvärden än den urbana konsumtionskulturens, utan kanske än mer i kravet på besinning, insisterandet på att människan är en en del av den natur hon så enträget föröder.", skriver Magnus William-Olsson.
En annan som så fint sammanfattar debuten återfinns i Norra Västerbotten den 28 mars 1994, recensent är Birgitta Sjögren: "Under träden pågår samtal. Om vi stannar upp och lyssnar hör vi budskapet. Roger Melins debutsamling är värd att lyssna till. Om orden får sjunka i en stunds stillhet och meditation formuleras svaren till tystnad. Det är skönt med den diktsamling att vila till.".
Den vilda enkelhetens ton
Han fortsätter att skriva och ge ut dikter. Den tredje heter Den atlantiska snön får även den bra recensioner. Så här står det i Göteborgsposten, 24 januari 2000, recensent är Ragnar Strömberg: "...tilliten Melin alstrar hos läsaren gör att man inte tappar koncentrationern, rytmen vidmakthåller sången. Och jag ska länge bära med mig den mästerliga dikten Stranden gömd under alsnår, en absolut höjdpunkt där Melin når den stora, vilda enkelhetens ton: Stranden gömd under alsnår / jag ser igenom det, artfattigt, lite fågel / sitter jag på deras plats? / För att inte ta miste på skäret, fått / nog av patrullbåtar som bevakar / inloppet, det kommer timmersläp / till framtida byggen, vad finns förutom / det som satt sig grensle.
Inte ens den sene Saarikoski kunde ha mumlat det skarpare, vilket är snudd på det högsta beröm en diktare kan få.".
Det blå vistet är en senare diktsamling, 2017, som även den lovordas. I Norrländska Socialdemokraten, 17 februari 2018, skriver Maria Vedin: "För att skippa omformuleringarna: Melin är ju bara så jävla bra. Lyssna bara på detta: /Efter Suorvadammen/får bussens passagerare/se den heliga staden/som fallit ur berget/och som dragit med sig/ett stycke mark som är/ett vördnadsfullt klippblock./ Melin är inte någon politisk agitator, men genom sina andra, konstnärliga medel, gestaltar han den kapitalistiska skövlingen av naturen mycket effektivt.".
Dystopisk prosadebut
Utöver diktsamlingarna han han skrivit gån (2004), en prosalyrisk samling. 2015 gjorde han prosadebut med Morkullans land. Handlingen är förlagd till ett litet samhälle någonstans i norra Sverige, i inlandet. Här finns det malm och bolaget lurar till sig mark av en kvinna som heter Morkulla. Vi möter bolagets företrädare som är nedlåtande gentemot de fattiga invånarna och som beter sig som om de vore kungar. Ytterst en berättelse om ett gruvsamhälles uppgång och fall. Men vad händer när gruvan läggs ner?
"Några av bokens korta kapitel skildrar mycket brutala händelser som misshandel, våldtäkt och mord. Övergrepp sker både mot natur och människor. Läsaren lämnas ofta i ovisshet, om vad som verkligen ”händer”. Olika scenerier målas upp som en sorts fristående expressionistiska modeller i denna dystopi om industrialiseringens följder för en liten ort. Men gruvbrytningen är en parentes. När bolaget lagt ned finns de hemlighetsfulla skogarna och bergen kvar, och de övergivna gruvgångarna lever sitt eget liv.", skriver recensenten Sven Nyberg i Norrbottens-Kuriren, 18 december 2015.
Staika - avgjort bäst
Om diktsamlingen Staika (2019) skriver Magnus William Olsson i Poesiåret 2019 Litteraturkritisk kalender (2019): "Han brukar skriva en metafortät naturlyrik, sparsmakad i alla verkningsmedel. Men den nya boken Staika, överraskar genom en yvigare och mer berättande poesi. Dikterna rör sig i olika landskap, ofta men inte alltid lappländska, men de handlar om annat, gärna om relationer, till sig själv, till hur livet ska levas och hur världen synes. Många dikter arbetar med ett du-tilltal. De är talspråkliga och dialogiska, gåtfulla och svagt allegoriska. Staika är avgjort Roger Melins bästa bok, genomarbetad och egenartad i alla delar:
En riktigt kall dag,
när kriget bryter igenom linjerna
mobiliseras hämndlystnaden
och tusen småbrukare
som inte är rädda för platser
där det bildas röta.
Tidigt på morgonen
kommer skolbussarna in från byarna
svävande på avgasrök och aggressiv köld,
molntäcket ligger kvar över dagen
när det spricker upp och upplöses
faller den kosmiska kylan
rakt ned på byn
som krossas.".
Lyssna, låna och läs
Här kan du lyssna på Roger Melin som läser 2 av sina dikter från Vattnet ser det som inte finns men varit: fälthandbok för pilgrimer.
Under Låna och läs har vi samlat ett urval av titlarna. Prova att söka "melin, roger" i sökfältet så kan du hitta mer av författaren.