Nya Norrland

Somliga gör det inte lätt för sig. I Nya Norrland gör Mats Jonsson anspråk på att föra talan för en geografisk region som sträcker sig över halva Sverige samtidigt som han beskriver sin privata ångest och känsla av otillräcklighet.

Det kan vara lättare att förstå Mats Jonssons position om man är medveten att författaren är född på 1970-talet och tillhör en generation som samtidigt uppfostrades av folkhemmet som de bidrog till avskaffandet av det.
 
När Mats Jonssons familj flyttade till sågverkssamhället Bollstabruk 1974 så bodde det runt 3 600 invånare där. 40 år senare har folkmängden sjunkit till hälften. Många av affärerna har stängt och det som en gång var ett välskött brukssamhälle har förvandlats till ett slumliknande område där många av husen står övergivna. Så frågan är vem som bär ansvaret? Storbolagen vars tendens till exploatering tycks växa i takt med ökade vinster eller Mats Jonssons generation som flydde landsbygden för ett liv i storstaden.

Motstridiga känslor

 
Jag drabbas av motstridiga känslor när jag läser Nya Norrland. De dokumentärt redovisande beskrivningarna av Bollstabruk fyller mig med en skräckblandad förtjusning. Tänk att någon kan tillåta sig att vara så knastertorrt redovisande i vårt clickbait-vänliga medieklimat. Samtidigt som beskrivning av hipsterlivet i Stockholm gör mig stum av avundsjuka. Den som kan försörja sig som serietecknare och har råd att köpa en lägenhet vid Telefonplan borde verkligen inte ha något att gnälla om. 
 
Men det är kanske tur att Mats Jonsson har något att älta. Annars är det inte troligt att han skulle ha energi nog att göra detta reportage i serieform som ställer många frågor men som lämnar få svar. Vilket är ganska naturligt. Att beskriva är inte samma sak som att veta.

Audience:

Tags:

Review by: Magnus Svartvall Wednesday, November 17, 2021