Och jag lät mig vältas

En riktigt bra bok. En bok som berör mig, som får mig att tänka på personerna när jag gör helt vardagliga saker. Som gör att jag längtar tills jag kan slå mig ner i lugn och ro och bara läsa, läsa, läsa. Precis så var det med Och jag lät mig vältas!

Boken handlar om Aggi och dottern Tuva. De har ett komplicerat mor-dotter förhållande. Det kärvar och skaver mellan dem. Mycket blir outsagt. Alla påpekar hela tiden att de är så lika varandra, både till sättet och utseendet. Med långt mörkt hår och smala som pinnar. Det gör inte heller saken bättre.

Nu ska Tuva tillbringa sommaren i Lappland, i Kattisavan. Hon ska bo granngårds med sitt barndomshem. Aggi och Carl flyttade som nykära till ett litet torp i skogen, Kattislund. Där föddes Tuva och hennes lillasyster Mirja. Men Mirja var sjuk och efter bara några få år i drömhuset i den lappländska skogen flyttade familjen till Sundsvall, för att vara nära sjukhusvård.

Aggi har under Tuvas och Mirjas uppväxt berättat om Kattislund. Hur fantastiskt allt var, som ett paradis. De förtrollande ljusa nätterna, friheten att bada naken i en iskall fjällbäck, knarrande snö under skorna en mörk vinterkväll. Att Tuva åker tillbaka dit Aggi aldrig återvände efter flytten gör att Aggi översköljs av minnen från förr. Också minnen från sin egen uppväxt i Småland. Hennes föräldrar var religiösa och mycket stränga. Aggi hade, och har även nu, ett ansträngt förhållande till sin mor Rut.

Fastän det här är en debutroman av Elin Tamm är språket fantastiskt. Det har en helt egen ton och ger personerna liv och karaktär. Växelvis berättar Tuva och Aggi i vartannat kapitel. Ibland är det samma händelse som skildras från varsitt håll.

Jag tyckte mycket om den här rörande romanen om relationer, om längtan bort och hem, om kärlek som både är enkel och hur svår som helst.

Elin Tamm är född i Malmberget och uppväxt i byn Kattisavan, men bor sedan tjugo år i Stockholm.

Sadura, 2014

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Hilkka Horsma den 3 april 2015