Ogjort
Har du gett upp hoppet om medmänsklighet? Ibland undrar jag också hur det egentligen står till här i världen. Men misströsta inte! Läs Ogjort och hips vips så får man tillbaka tilltron till människors inneboende vänlighet och värme!
Berättelsen utspelar sig i en liten Västerbottnisk by, Vittermark. Dit kommer Elena med bussen en vinterdag för att städa i herrgården. Hon har kommit till Sverige för att jobba så att hon kan försörja sina barn. Hon kan nästan ingen svenska men hon ser människorna hon möter, ser om de bär på sorger och bekymmer. När hon träffar Gunhild, den arga kärringen som säger precis vad hon tycker, får hon en vän som hon kan prata med.
Original blir mänsklig
Den lilla byn Vittermark är som de allra flesta byar. Alla känner till alla. Bya-orginalet som hånas, mannen som alltid springer, lärarinnan som håller sig på sin kant, arga kärringen. Personerna skildras med värme och djup, blir till levande människor på gott och ont. Oftast låter man bli att säga det man tänker, låter saker vara ogjorda. När man väl agerar och säger eller gör saker kan det få konsekvenser man inte räknade med.
Jag blev glad och upplyft av boken trots att det inte bara var lyckliga slut och trevligheter. Men det räcker långt att man bryr sig om varandra och försöker hjälpas åt så gott man kan. Gott så!
Det här är en besvärlig bok. Jag vill läsa fort för att få veta hur det ska gå, men samtidigt sakta så den räcker längre. Jag har en dröm. Att bara slänga ihop lite kläder och mat i ryggan och dra ut i skogen några dagar. Sova ute i det fria, kanske vid en fin liten sjö, elden sprakar och lugnet infinner sig. Det är bara ett litet problem. Jag är en fegis och dessutom aningens bekväm av mig nuförtiden. Med boken Sova ute får jag pepp och mod, nog tusan ska jag väl fixa det här! Varför heter så många Stålnacke i Kiruna? Söker man på hitta.se får man fram att det finns 1 131 personer i hela Sverige som heter så. Trettio procent av dessa, 344 stycken, finns i Kiruna. Svaret får man i den här härliga historiska romanen om Erik Ståhlnacka som 1658 lämnade Uppland för att bege sig till gruvfälten i Svappavaara. För den som tycker om att läsa berättelser som utspelar sig i vår närmiljö här i Norrbotten finns nu Pojken vid forsen. Det är en finstämd släkthistoria om pojken Vilmo. Vi får följa Vilmo från hans födelse på 1880-talet ända fram till hans död på 1950-talet. Spänning och humor i en iskall, vintrig miljö fylld av vargar och älgar visar sig vara en lyckad kombination! Fler tips från Hilkka
Show more...
Stora små lögner
Review by:
Hilkka Horsma
Sova ute
Review by:
Hilkka Horsma
Mommas dräng
Review by:
Hilkka Horsma
Pojken vid forsen
Review by:
Hilkka Horsma
Vargavinter
Review by:
Hilkka Horsma
