Passagen
Dystopiernas skönhetsvärde är ett ämne som det inte talas om så ofta. Men det är kanske dags att ändra på det.
I varje fall om du har sett Simon Stålenhags illustrationer. Om du bara ska läsa en bilderbok för vuxna i år behöver du inte leta längre. Stålenhags Passagen är ditt öde och din undergång.
Strandade krigsskepp i ett blådunkel. Det gula ljuset från insidan av en bil. Gigantiska strukturer i fjärran. Rött strålkastarljus filtrerat genom dimma. Kollapsade urbana blickfång i obarmhärtigt solljus. Och så människorna, antingen tungt beväpnade eller kollapsade vrak uppätna av syntetiska drömmar. Det är 1997. Det är Amerika. Och mitt i den amerikanska mardrömmen ger sig en tonårig pojke ut på en resa mot kusten med en gul liten robot som enda sällskap.
Visuell narkoman
Det är inte utan att jag känner mig som de visuella narkomanerna i berättelsen när jag är tvungen att slå igen boken. Jag vet att det är en biblioteksbok. Jag vet att jag måste lämna tillbaka den. Jag vet att jag måste låta andra få möjlighet att sugas in i boken så att de kan sitta där och bara bläddra. Blad för blad. Men jag är inte säker på att jag klarar det. Livet är så mycket vackrare, efteråt, när allt har kollapsat.
Lär känna den sympatiske journalisten Einar som söker sanningen bakom oklara händelser i en mindre ort på Island. En vardagshistoria med häftiga bilder.Fler i serien
Häxans tid
Review by:
Webbredaktionen
Vintervägen - med Nore och Levi
Review by:
Annelill Mickelsson Vallin
Läs de här också
Putumayo presents Celtic crossroads
Nora
Det här är ett praktverk till bok som du inte så gärna ligger i sängen och läser. Istället är det bara att lägga en kudde i knät och med spända biceps bläddra igenom boken. ”Emma Woodhouse kunde nog anses höra till de lyckligt lottade i livet. Hon var vacker, klok och gladlynt, kom från ett rikt och gott hem och hade trots att hon snart skulle fylla 21 inte drabbats av särskilt många sorger och bekymmer.”
Att läsa Hitom himlen är som att pulsa runt i blötsnö. Det kan vara tungt. Det är lätt att tappa färdriktningen. Men samtidigt finns det något där. En känsla, som gör det värt för läsaren att sträva vidare. När Mrs Bennets främsta mål i livet är att gifta bort sina döttrar rikt så tycks Mr Bennets främsta mål i livet vara att undvika Mrs Bennet och de fem döttrarna så mycket som det går (möjligen favoritdottern Elizabeth undantagen).
Att läsa Mansfield Park är som att titta på ett isflak som rämnar på grund av den belastning som läggs på. Eller så är det kanske mer som att iaktta en plexiglasskiva som tyngs ned tills den fjädrar tillbaka i slowmotion.Fler tips från Magnus
Show more...
Nordiska myter
Review by:
Magnus Svartvall
Emma
Review by:
Magnus Svartvall
Hitom himlen
Review by:
Magnus Svartvall
Stolthet och fördom
Review by:
Magnus Svartvall
Mansfield Park
Review by:
Magnus Svartvall
