Renskötarkvinnor och livet i de sista rajderna

I den här intressanta och lättlästa boken lyfter Lilian Ryd fram olika aspekter på det samiska sättet att tänka och leva, mellan partierna med de intervjuades berättelser. Om platser och namnskick, helger och högtider och mycket annat. Boken innehåller också många fina fotografier.

De senaste årtiondet har intresset för miljöfrågor, ekologi, hållbarhet mm bara ökat. För att inte tala om alla dieter och kurer som avlöser varandra i vår jakt på välbefinnande och hälsa. Det slår mig när jag läser Lilian Ryds nya bok om samernas liv före motorernas intåg i renskötseln på 1950- och 1960-talen att det faktiskt på många sätt var bättre förr! Man levde enkelt och utan överflöd men man hade allt man behövde och mådde fysiskt och psykiskt bättre än många gör idag.

Författaren har under många år intervjuat samer i Lappland, om hur det var att leva ett nomadliv där man bodde i kåtor och flyttade med renrajd och levde nära sin renhjord året runt.  Även flera bofasta nybyggare som kom i kontakt med samerna har kommit till tals i boken.

Livet i början av 1900-talet i Lappmarken var såklart tungt och krävande, påfrestande på många sätt och vis, inte minst för kvinnorna som hade huvudansvaret för hushållet och spädbarnen men alla intervjuade personer i boken tycker att mycket har blivit sämre idag. Som Gerda Pavval Omma uttrycker det: "– Det var så lätt allting. Det man skulle göra det gjorde man. Det var ett trevligt, harmoniskt liv."

När man flyttade med renrajden fick man ta sig fram till fots eller vintertid på skidor. Varje kväll när man slagit läger umgicks man hela familjen i kåtan runt elden. Man hjälptes åt och samarbetade med alla arbetsuppgifter som behövde göras. Det var inte ovanligt att kvinnor ägde renhjordar och var aktiva renskötare. För kvinnorna innebar faktiskt motoriseringen som skedde på 1960-talet en försämring. Att få loss en snöskoter som fastnat i lössnön kan vara en omöjlig uppgift för en ensam kvinna.

Störst påverkan hade nymodigheterna på renarna. När renrajderna tog dagar och veckor och renarna var vana vid människor och hundar blev de mer tama och lätthanterliga. Det var ett samspel mellan människa och djur. Sedan gjorde snöskotern, fyrhjulingen och helikoptern sitt intåg i renskötseln och allt gick mycket fortare men kontakten med renen blev minimal.

Boken är en viktig dokumentation över det nomadiska livet samerna levde förr och skildras med mycket värme och respekt. Kunskap, arbetsmetoder, tankar och förhållningssätt hos dessa människor kan lära oss mycket ännu idag. Nuförtiden när människor stressar sig till utbrändhet eller lever ett stillasittande liv med överkonsumtion känns ibland livet förr i tiden som ett mer naturligt sätt att leva.

Ord & visor förlag, 2013

Tidigare böcker av Lilian Ryd är Kvinnor i väglöst land (1995) och Vi åt aldrig lunch (2004). 2012 kom boken Tusen år i Lappmarken som hon skrev tillsammans med Tomas Cramér.

Läs mer om Lilian Ryd på Norrbottensförfattare.se

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Hilkka Horsma, Malmbergets bibliotek den 24 oktober 2014