Små ögonblick av lycka (men rätt mycket elände med)

Hendrik Groen är nyss fyllda 83 när han börjar skriva dagbok. Han vill bli den äldste visselblåsaren någonsin efter sin död. Han ska berätta precis hur det var att befinna sig på äldreboende i Amsterdam.

Efter ett tag märker Hendrik att dagboksskrivandet har en terapeutisk inverkan på honom – och jag är som läsare glad över att få ta del av hans upplevelser.

När Eefje Brand flyttar till äldreboendet väcks en känsla inom Hendrik som han inte har känt i många, många år - inte ens för sin fru. Eefje hasar förstås lite hon också, men hon gör det med stil och elegans. Det värsta är att Hendriks bäste vän Evert också har ett gott öga till Eefje.

GMID - gammal men inte död

Några veckor senare har de boende genomlidit ännu en rysansvärd tillställning i aulan och efteråt befinner sig Evert, Eefje, Edward, Grietje, Graeme och Hendrik vid ett av borden och de börjar prata om hur händelselös tillvaron är. Graeme föreslog att de skulle försöka börja göra saker utomhus lite oftare, och sagt och gjort – där och då bildades den slutna föreningen GMID – gammal men inte död.

Det här är en riktigt rolig och dråplig bok, men skrattet fastnar lika ofta i halsen eftersom det ligger mycket allvar bakom.

Några citat från boken som jag inte vill undanhålla er:
”I dag har jag en sådan där dag då man vaknar helt utmattad, vilar hela dagen och går till sängs helt utmattad av all vila”.
”Tankspriddhet: gamla människor tappar bort saker hela tiden, precis som barn, men de har ingen mamma längre som vet var allt är”

För dig som är användare på Legimus finns den för nedladdning >>>