Snöret, fågeln och jag

Alla har vi nog någon gång upplevt oss ha en inre röst som talar om för oss att vi inte duger. Selmas inre röst är en fågel som talar om för henne att hon är konstig eftersom hon inte har någon bästis.

Selma försöker att inte låtsas om fågeln.
Hon tänker på att hon efter sommaren ska börja i en ny klass och då spelar det ingen roll om alla i den gamla klassen har bästisar. Men fågeln säger att det alltid kommer att spela roll.

Nu är det snart sommarlov och Selma ska få vara på landet tillsammans med mormor och morfar vilket är något hon tycker mycket om. Men fågeln finns med inuti henne hela tiden och påminner henne om att hon inte duger.
På landet finns inte så många barn. Där är mest djur och tanter och gubbar.
Selma trivs ganska bra med att vara för sig själv och hon gillar djur och tanter och gubbar.

Men en dag när hon går fram och tillbaka på grusvägen så står plötsligt en flicka mitt emot henne. Hon har keps och hon säger hej. Hon talar om att hon heter Snöret. 

Jag tycker att detta är en mycket finstämd berättelse och man kan verkligen leva sig in i hur Selma tänker och känner.

Boken finns som talbok. Läs om vem som får låna talböcker>>>

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Kristina Ström den 19 april 2017