Staden
1959 försvann hela befolkningen i den lilla gruvstaden Silvertjärn. Niohundra människor spårlöst borta. Vad var det som hände?
Att filmrättigheterna till boken redan har blivit sålda förstår jag mycket väl för det här är en riktigt suggestiv och kuslig historia.
Alice har levt hela sitt liv med sin mormor Margarethas berättelser om Silvertjärn. Hon har också läst breven som Margaretha fått från sin lillasyster Aina. Genom breven och berättelserna vet Alice en hel del om vad som hände i staden tiden före de mystiska försvinnandena. Men varken Alice eller någon annan har lyckats reda ut vad det var som hände och vart alla tog vägen.
Igenväxt stad och ögon som bevakar
Nu sextio år senare har Alice, som jobbar inom filmbranschen, lyckats få finansiering för att göra en provfilmning inför sitt drömprojekt. Hon vill ta reda på sanningen om Silvertjärn, vad som hände med alla människor. Hon ska med ett litet team åka till Silvertjärn och på fem dagar samla in material från den övergivna och isolerade staden. Försöka filma och dokumentera, få fram detaljer som blivit förbisedda tidigare så att hon kan skapa ett intresse för en film och någon som är beredd att betala för hela produktionen.
Det visar sig att en stad som stått övergiven i sextio år inte är helt okomplicerad att ta sig fram i. Gator har vuxit igen, hus förfallit, trappor och golv riskerar att rasa under fötterna när som helst. Gruppdynamiken underlättar inte heller. Ouppklarade konflikter och känslor blossar upp. Stämningen störtdyker när olyckor inträffar och alla upplever att de känner sig iakttagna och bevakade. Vad är det som pågår egentligen?