Stina Aronson

I början av sin författarbana skrev hon under pseudonymerna Mimmi Palm och Sara Sand.


1892 - 1956

 
Stina Aronson

Pressbild Modernista


Författarskapet | Om författaren | Priser | Kuriosa | Låna och läs |
Provläs:  | Ur Tolv hav (1930) | Ur Hitom himlen (1946)

Norrbottensförfattare


Stina Aronson

Som poet närmade sig Stina Aronson modernisterna i slutet på 1920-talet och 1930 kom diktsamlingen Tolv hav, som hon skrev under pseudonymen Sara Sand. 

 

 

Författarskapet

Stina Aronson debuterade 1929 med En bok om goda grannar som är en småstadsskildring. Men det var med romanen Hitom himlen (1946) som Stina Aronson nådde framgång och uppmärksamhet. Dåtida kritiker skrev positivt om romanen och placerade författaren bland de provinsiella berättarna.

Just det har litteraturvetaren Caroline Graeske ifrågasatt. Hon anser att romanen smälter samman det kända i det okända och kan ses ” … som en civilisationskritisk text där den Aronsonska berättaren visar en stark strävan att göra upp med alla försök att kategorisera och definiera människor. Berättaren förnekar aldrig sin närvaro, men närmar sig byn och sina gestalter inifrån och utifrån samtidigt. Hon kommer därmed att ingå i ett ’röstmöte’ där bybor, nybyggare, samer och laestadianer, predikanter och intellektuella samtalar och samverkar” (Dagens Nyheter 2000-12-06).

I romanen Hitom himlen berättas om den fromma Emma Niskanpää och hennes kärlek till den sjukliga sonen Johan. Romanen räknas till våra klassiker och har återutgivits 1949, 1968, 1983, 1989 och senast 2003 på Modernista.

Modernisten och pseudonymerna

Som poet närmade sig Stina Aronson modernisterna i slutet på 1920-talet och 1930 kom diktsamlingen Tolv hav, som hon skrev under pseudonymen Sara Sand. Kritikerna blev dock provocerade och var nästan hånfulla. Däremot blev samlingen väl mottagen av bland andra Hagar Olson och Elmer Diktonius. En förklaring kan vara att den modernistiska diktformen redan var bekant i Finland men kom att dröja ytterligare ett tag innan den landade här. Hon skrev inga fler dikter i den andan.

År 2005 gav bokförlaget Rosenlarv förtjänstfullt ut Feberboken (originalutgåva 1931). Feberboken innehåller anteckningar och betraktelser över erotik och kärlek mellan en kvinna och en nästan tio år yngre man. Boken kom till som en följd av kontakterna mellan Stina Aronson själv och Arthur Lundqvist. Samlingen är intressant och den väckte stor uppmärksamhet när den kom. Så där en 40 år senare kom andra kvinnor att skriva i en liknande genre. Tidigare gavs Feberboken ut under pseudonymen Mimmi Palm men nu kan den således nås av fler läsare under författarens eget namn.

Om författaren

Stina Aronson 1892 föddes i Uppsala som Ester Kristina Andersson och var andra dottern till pigan Maria Andersson och teologie studerande Olof Bergqvist. Paret gifte sig aldrig utan Olof Bergqvist bildade ny familj och kom senare att bli den förste biskopen i Luleå.

Stina Aronson adopterades av den barnlösa familjen Ekblom utanför Uppsala. När hon var sju år dömdes fosterfadern för mord och Stina Aronson flyttades hem till modern och systern i Uppsala.

Trots fattigdom lyckades modern, genom ekonomisk hjälp, ge döttrarna utbildning och Stina Aronson läste till folkskollärare. Hon gifte sig med läkaren Anders Aronson som fick arbete på sanatoriet i Sandträsk och senare i Hällnäs. På 1930-talet blev Stina Aronson änka och efter en flytt söderut kom hon tillbaka till Norrbotten som lärare.

Stina Aronson avled 1956 i sjukdomen Parkinson.

Priser

1947 invaldes hon i Samfundet De nio. Hon har även tilldelats priser för författarskapet, däribland Svenska Dagbladets litteraturpris 1948 som hon delade med Vilgot Sjöman, Ragnar Bengtsson och Bengt V Wall.

Kuriosa

Stina Aronson hade en flitig brevväxling med författaren Artur Lundkvist åren 1929-1931 och hon besökte honom i Paris sommaren 1930. Stina Aronson kände en litterär och intellektuell förälskelse i geniet Lundkvist. Hon skrev om deras relation i diktsamlingen Feberboken.

I början av sin författarbana skrev hon även under pseudonymerna Mimmi Palm och Sara Sand.

Texten ägs av Norrbottens länsbibliotek >>>

 

Provläs

Ur Tolv hav (1930)

KOSMISK DANS

Jag dansar den gudlösa dansen –
mina armar omslingrar solen,
mina ben vaggar jorden,
stjärnorna mister andan
och hänger vid mig som blodsprängda ögon.

Iskalla sol,
hur himmelshögt upphöjd vore du inte
över allt vad liv är
om inte min gudlösa dans,
mitt hopslingrade blod,
min kropps fångstarmar,
pärlemorglansen av min vällust
tvingade dig till mitt sköte.

 

Ur Hitom himlen (1946)

Om främlingen hade varit en av bönderna från den avlägsna byn Mäntyjärvi hade han begynt med att säga päivää. Och han hade saktat rösten för att inte störa friden i huset och de sovande småbarnen, ifall det fanns några. När värdinnan då i sin tur svarat hyvää päivää, så hade det funnits en brygga mellan dem. För Emma Niskanpää tycktes det ogörligt att inleda en samvaro utan en hälsning. Ungefär som att lägga siken på halstret utan en nypa salt i. Det var oförsvarligt vem som gjorde det. Ty det stred mot det naturliga vettet i människan, som visserligen inte är hennes odödliga själ men ändå nedlagt av Skapararen till hennes rättesnöre.

– Du har sänt bud på mig? frågade lappen Sturk tvärs över pörtet.
Nu måste hon svara något. Men hon tog inte sikte på hans ansikte utan på de korta benen under koltkjolen. De trampade och knixade för att hålla domningen i schack som följde med åldern.
– Du må bli här ett par dar och passa kräken för mig medan jag far i väg till sjukhuset och hälsar på min son.

Låna och läs

I förorder till Byar under fjäll (1937) skriver Stina Aronson:
"Denna bok, som tillkommit under resor i Härjedalen med av Röda korset anordnade socialhygieniska kurser, gör icke anspråk på att återge dessa kursers syfte, metoder och arbetsresultat. Till en redogörelse av sådant slag äger jag icke något bemyndigande. Mina små skildringar utgöra blott personliga intryck av natur och folk, för vilka båda jag fattat varm sympati."