Stjärnenatt

Först en spoiler alert – läs inte på baksidan av boken!

Den här fantastiska högläsningsboken förtjänar att upplevas i långsam takt, helst tillsammans med ett barn (men det går utmärkt att läsa själv också, om man är vuxen). Bilderna berättar nämligen lika mycket som texten, om inte mer.

Texten är poetisk och mycket förtjänstfullt översatt av Anna Gustafsson Chen, medan bilderna påminner mycket om Shaun Tans surrealistiska men uttrycksfulla konst.

I Stjärnenatt får vi träffa en flicka i nioårsåldern som berättar om sig själv och sitt liv. Hon är ganska ensam och har ett komplicerat förhållande till sina föräldrar. En dag börjar en ny pojke i hennes klass, som också verkar väldigt ensam. Eller som det står i boken:
”Han liknade en blomma som växer i en labyrint och som inte bryr sig om var utgången finns.”

Barnen blir vänner, och vi får följa med dem ut på ett äventyr när vardagen blir för svår att hantera. Mer än så vill jag inte avslöja om handlingen.

Själv läste jag boken i ett svep, och så snart jag var klar började jag om igen. Sedan läste jag den med min nioåriga dotter, som gav den omdömet ”jättebra”, och gav boken ytterligare en dimension, nämligen barnets perspektiv. Liksom Shaun Tans böcker är detta en bok att komma tillbaka till, om och om igen.

Läs tillsammans med barn från nio år och uppåt.

Här hittar ni mer information om författaren/illustratören.

Gästtipsare: Åsa Wilén, Piteå stadsbibliotek

 

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Webbredaktionen den 27 september 2016