Författare i karantän: Daniel Åberg

2020 är en besynnerlig tid på många plan. Därför utlyste Resurscentrum för litteratur ett särskilt uppdrag till sex Norrbottensförfattare boende och verksamma i Norrbotten. Uppdraget gick ut på att i text och film beskriva det som händer i vår samtid under coronapandemin. Endast fantasin sätter gränser. Utlysningen var öppen för alla genrer. Här träffar du Daniel Åberg. I morgon presenteras en ny.

Författaren Daniel Åberg står framför en bokhylla.

Berätta om dig själv! 

Jag arbetar som författare och frilansskribent. Jag är född 1975, kommer ursprungligen från Sandviken i sydligaste Norrland men bor sedan 2013 i Vittangi. Jag har de senaste åren främst varit verksam som författare på ljudboksplattformen Storytel, där jag publicerat den sju böcker långa nutidsdystopiska sviten Virus samt thrillerdramat Nära gränsen, som utspelar sig i norra Tornedalen och vars andra del publiceras senhösten 2020. 

Jag är vice ordförande i styrelsen för Norrländska Litteratursällskapet. Jag är även verksam som lärare på distansutbildningarna vid Skrivarakademin i Stockholm.

Mitt yrkesliv har hittills varit relativt förskonat från coronaeffekter, som författare verksam i en norrbottnisk by var jag redan tidigare van vid att arbeta "i karantän" och kommunicera med förlag och uppdragsgivare via mejl och videomöten. På det personliga planet har dock isoleringen varit mer påtaglig, och något av hur det påverkat familjelivet har jag försökt skildra i min novell.

Tvåtimmarsregeln

- Men vad tror ni om Jokkmokk då? De har fin camping med pooler och vattenrutschkana, stora klätterborgar och sådana där fyrhjuliga cyklar som man styr med reglage på sidorna? Och Ajtte: samemuseet, det är fint.
Från sin plats vid köksbordet försöker Daniel med ryckiga och entusiastiska rörelser visa barnen hur de här cyklarna – eller är det trampbilar? – styrs. Responsen blir skeptiskt höjda ögonbryn.

- Kul, svarar sonen Tage avmätt, men för långt. Han sitter med Google Maps-appen i sin telefon och har den senaste timmen skjutit ner det ena efter det andra av sin pappas allt mer krampaktigt entusiastiska förslag. Två timmar och arton minuters körtid mellan Vittangi och Jokkmokk i normal trafik.

- Men för helv… Daniel biter av svordomen. Kolla vad som händer om man matar in att man ger sig av redan … ja, säg halv tre på morgonen. Då är det inte en käft ute på de där vägarna.

Tage suckar.
- Men vi försökte med det tricket när du föreslog Övertorneå – vad vi nu skulle dit ner och göra? Körtiden blev två minuter kortare om vi åkte mitt i natten jämfört med på dagen.

- Jo men Övertorneå är fint. De har också en bra camping, inte lika utbyggd som Jokkmokks kanske, men … ja, de har en sådan där linbana med vajer som ni brukar gillar att åka på och så finns det poolbad bredvid. Dessutom kan man bada i älven där från stranden.

Nu höjer dottern Ejda blicken från sin iPad, där hon av ljudet att döma just tagit livet av en envis creeper.
- Men vi bor ju vid älven. Är det inte samma älv i Övertorneå som i Vittangi?

Daniel suckar irriterat.
- Jo, visserligen är det Torne älv där också, men … där har de Finland på andra sidan, inte bara gamla skjutbanan som här.

- Men vi får ju inte åka till Finland! utbrister Tage. Ska vi semestra i Övertorneå bara för att vi ska titta på Finland?!

- Nej, för vi ska inte till Övertorneå, för det ligger för långt bort för att Folkhälsomyndigheten tycker att vi ska få köra dit!

- Chill mannen, säger Ejda och höjer händerna, skyll på den där Tegnell, inte oss. Hon återgår till att försöka skydda sina får från creepers.

Under tiden har Tage undersökt vad de tjänar på att köra nattetid.
- Två timmar och femton minuter till Jokkmokk om vi åker halv tre på morgonen.

Daniel kliar sig uppgivet i pannan.
- Men hur är det möjligt? Det är ju inte ens tjugo mil ner dit, och det är hundraväg nästan hela sträckan. Vi borde hinna köra tio mil per timme. Var kommer den där extra kvarten ifrån?

- Inte vet jag. Men vi får väl köra för fort då? Gör vi det kan det gå.

Daniel skakar bestämt på huvudet.
- Aldrig. Det är inte bara vi som vet hur man kollar färdtid på Google Maps. Så fort jag postat första bilden från Jokkmokk på Insta är det någon avundsjuk petimeter som kontrollerar och sedan skriver en sur kommentar, det garanterar jag.

- Det är väl ingen plikt att lägga upp semesterbilder på Instagram?

Daniel tittar oförstående på Tage, men hinner hejda sitt spontana svar innan det når munnen. I stället säger han med vad han hoppas är en ansvarstagande stämma:
 - Poängen är att jag tycker att vi ska följa rekommendationerna. Om alla håller på och bryter dem hela tiden får vi aldrig ordning på coronan.

Tage rycker på axlarna, tittar ner mot sin skärm igen och knappar in något.
- Om vi åker ner mot Jokkmokk men stannar redan i Porjus går det bra. En timme och fyrtioåtta minuter.

- Jaså?! Daniel känner ett svagt hopp. Jaa, Porjus har en mäktig gammal ställverksbyggnad som är fin, och var det inte när vi körde förbi där en gång som du fångade en väldigt sällsynt pokémon?

Tage verkar tveksam.
- Jag har inte hållit på med Pokémon på över ett år. Och vadå ställverk, vad är det?

- Jamen … som en kraftanläggning. Du vet, vattenkraften. Den är en viktig del av historien när man växer upp här.

Ejda tittar upp från iPaden igen.
- Borde vi inte fråga mamma också?

- Nej, det gör vi inte. Mamma kommer aldrig vilja åka till Porjus, säger Daniel.

- Men det vill ju inte vi heller! klagar Ejda. Måste vi verkligen åka på semester? Skulle man inte hemestra i år? Jag har då inget hem i något ställverk i Porjus.

Daniel känner att han håller på att tappa kontrollen över situationen.
- Jo, man ska hemestra, men bara liksom … lagom nära hemmet. Vi måste stötta den regionala turistnäringen, annars går den under.

- Så vi ska sitta på en sabla camping i mommos husbil i en vecka och sucka över att wifit inte funkar? Som i Boden förra året?

- Nej, uppenbarligen inte eftersom vi inte får åka så långt, muttrar Daniel. Och det funkade visst, lite senare på kvällarna var det jättebra fart, eller åtminstone fart.

- Men då sov ju jag!

Daniel slår frustrerat ut med armarna.
- Så vad ska vi göra då?! Bara stanna här, slå upp ett tält på gräsmattan inom räckvidden för vårt eget nätverk och hämta glass ur frysen när vi blir sugna? Vad är det för semester?

- Ingen alls – det är hemester! tjoar Ejda glatt. Ja, så gör vi!

- Dessutom, tillägger Tage, tror jag wifit räcker ut till gatan. Vi kan bo i husbilen där, om du så himla gärna vill lämna gården, pappa.

Läs om Daniel Åberg på Norrbottensförfattare >>>

Låna och läs

  1. Virus

    Av: Åberg, Daniel
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2017
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok
  2. När två blev tre

    Undertitel: förstagångsföräldrars funderingar, farhågor och fantasier
    Av: Åberg, Daniel
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2014
    Finns som: E-bok
  3. Dannyboy & kärleken

    Av: Åberg, Daniel
    Språk:
    Svenska
    Publiceringsår: 2005
    Klassifikation: Svensk skönlitteratur
    Finns som: Bok

Träffa de andra författarna

  1. Författare i karantän: Liv Larsson

    Skrivet av: Maria Öman

    2020 är en besynnerlig tid på många plan. Därför utlyste Resurscentrum för litteratur ett särskilt uppdrag till sex Norrbottensförfattare boende och verksamma i Norrbotten. Uppdraget gick ut på att i text och film beskriva det som händer i vår samtid under coronapandemin. Endast fantasin sätter gränser. Utlysningen var öppen för alla genrer. Här träffar du Liv Larsson.

  2. Författare i karantän: Daniel Åberg

    Skrivet av: Webbredaktionen

    2020 är en besynnerlig tid på många plan. Därför utlyste Resurscentrum för litteratur ett särskilt uppdrag till sex Norrbottensförfattare boende och verksamma i Norrbotten. Uppdraget gick ut på att i text och film beskriva det som händer i vår samtid under coronapandemin. Endast fantasin sätter gränser. Utlysningen var öppen för alla genrer. Här träffar du Daniel Åberg. I morgon presenteras en ny.

  3. Författare i karantän: Birgitta Filipsson

    Skrivet av: Maria Öman

    2020 är en besynnerlig tid på många plan. Därför utlyste Resurscentrum för litteratur ett särskilt uppdrag till 6 etablerade och redan utgivna Norrbottensförfattare boende och verksamma i Norrbotten. Uppdraget gick ut på att i text beskriva det som händer i vår samtid under coronapandemin. Endast fantasin sätter gränser. Utlysningen var öppen för alla genrer. Här träffar du Birgitta Filipsson, en av författarna. Imorgon presenteras en ny.

  4. Författare i karantän: Peo Rask

    Skrivet av: Maria Öman

    2020 är en besynnerlig tid på många plan. Därför utlyste Resurscentrum för litteratur ett särskilt uppdrag till 6 etablerade och redan utgivna Norrbottensförfattare boende och verksamma i Norrbotten. Uppdraget gick ut på att i text beskriva det som händer i vår samtid under coronapandemin. Endast fantasin sätter gränser. Utlysningen var öppen för alla genrer. Här träffar du Peo Rask, en av författarna. På måndag presenteras en ny.

  5. Författare i karantän: Linnea Huhta

    Skrivet av: Maria Öman

    2020 är en besynnerlig tid på många plan. Därför utlyste Resurscentrum för litteratur ett särskilt uppdrag till 6 etablerade och redan utgivna Norrbottensförfattare boende och verksamma i Norrbotten. Uppdraget gick ut på att i text och film beskriva det som händer i vår samtid under coronapandemin. Endast fantasin sätter gränser. Utlysningen var öppen för alla genrer. Här träffar du Linnea Huhta, en av författarna. Imorgon presenteras en ny.

  6. Författare i karantän: Therese Henriksson

    Skrivet av: Maria Öman

    2020 är en besynnerlig tid på många plan. Därför utlyste Resurscentrum för litteratur ett särskilt uppdrag till sex Norrbottensförfattare boende och verksamma i Norrbotten. Uppdraget gick ut på att i text och film beskriva det som händer i vår samtid under coronapandemin. Endast fantasin sätter gränser. Utlysningen var öppen för alla genrer. Här träffar du Therese Henriksson. I morgon presenteras en ny.

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Webbredaktionen den 17 november 2020