Dödsmässa

Utmejslat in i minsta detalj, suggestivt och andlöst vackert är språket i Bertil Köhlers debutroman Dödsmässa från 1959. Den borde vara en norrbottnisk klassiker, men eftersom Bertil Köhler efter två romaner övergav skönlitteraturen så blev hans böcker oförtjänt glömda.

"Plötsligt exploderar natten. En skräll dundrar genom byn. Därefter håller stillheten andan. Inte ens vinden rörs, en kniv har skurit ett sår i tystnaden.  Såret väntar på att få börja blöda och tystnaden växer några sekunder."

Så börjar ett intensivt drama som utspelar sig under en enda dag, i en by någonstans långt i norr. En fågel har flugit genom en fönsterruta och enligt legenden förebådar det döden. Kring den döende Albertin samlas byns gestalter: Alfons, hennes man och grannarna Hjalmar, Fia, Tilda, pigan Ellen. Samt Ulrika, den hunsade pigan, som protesterar genom att bli berättelsens onda genius, skvallrig, elak, okänslig.

För byns invånare blir det en ångestfylld dag då vi får följa personerna genom en serie inre monologer. Vi går in i deras själar, ser dem genom deras drömmar, deras oro, deras rädsla för döden. Det är ett existentiellt sorgespel där sorgen och den konkreta rädslan för döden möter fattigdomen och den ständiga oron för uppehället.

När Hjalmar cyklar iväg för att se till myrhässjorna får vi se byn liksom i fågelperspektiv. Den får en plats i tid och rum, i en brytningstid mellan gammalt och nytt. En by dömd att avfolkas när en ny tid randas. Den ser välmående ut på håll, men den är mager och lever på svältgränsen. Här och var ser man nyodlingar, men när Hjalmar kommer till sin egen mark "är kropp och tanke en belastning." För här har mycket förfallit, som en "trädgård där trädgårdsmästaren fallit ifrån mitt i planteringsbekymren." Inför slåttermyren våndas han: "Den suger honom till sig - till arbetets tvång - och den stöter honom ifrån sig med sin väldighet."

När den långa dagen går mot sitt slut har Hjalmar skadat sig och ligger i en ångestfylld väntan på myren. Och för Albertin närmar sig slutet. Berättelsen har blivit en dödsmässa inte bara över människor utan också över en livsform, en epok, en värld som försvinner.

Norrbottensförfattare kan du läsa en artikel av Erik Jonsson om Bertil Köhler och Dödsmässa.

Fler tips på litteratur från Norrbotten

  1. Dit vägen leder

    Av: Simu, Rita Tipsat av: Kristina Ström

    När Laura såg slädskjutsen komma förstod hon att någon kom med bud om att hennes man Kalevi hade avlidit, Det ofattbara hade hänt. Med denna tragiska händelse inleder Rita Simu sin roman Dit vägen leder som utspelar sig i Tornedalen och tar sin början en kall januaridag 1939.

  2. Mosters nya hjärta

    Av: Paananen, Minna Tipsat av: Kristina Ström

    Ska moster få någon annans hjärta? Hur ska hon då komma ihåg vilka hon älskar, frågar Otis sin mamma. Otis mamma svarar att mosters kärlek inte bara finns i hennes hjärta utan också i hennes själ, huvud, armar och ben och att hon så länge hon andas kommer att komma ihåg vilka hon älskar.

  3. Leona – tärningen är kastad

    Av: Rogneby, Jenny Tipsat av: Gunilla Almqvist

    Spännande, obehaglig och absolut oförutsägbar! En sjuårig flicka begår ett rån i en bank. Hur är det möjligt? Vem är hon?

  4. Stallo

    Av: Spjut, Stefan Tipsat av: Kristian Priemel

    När Emelie Demant Hatt i början av 1900-talet uppmuntrade och drev på Johan Turi för att skriva Muittalus samid birra (En bok om samernas liv), förekommer där figurer som har samlingsnamnet Stalo. Det är inga kärvänliga existenser, utan en blandning mellan knotiga jättar och människor, hämningslösa som få och ställer till det ordentligt i samernas liv. Det är bråk och kiv, och strid på liv och död.

  5. I gryningen spelar tjädern

    Av: Larsson, Leif Tipsat av: Webbredaktionen

    Låt oss tala om träden, om skogen och dess djurliv, för att belysa att det på vår jord existerar vackra existenser värda att värna om. Det är vad jag tänker, då jag läser Leif Larssons nya diktsamling - för ett flertal av dikterna känns som en hyllning till naturen och det märks att han har en speciell känsla för dess djurliv.

  6. Brytstycken

    Av: Säfve, Torbjörn Tipsat av: Jan Olofsson

    En härligt otidsenlig diktsamling - tänker jag vid första läsningen av Torbjärn Säfves prosadikter. Ty Torbjörn Säfve står fast i tiden i sin sin individualkollektiva radikalism. Och visst brinner den fortfarande!

Visa fler sidor...

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Jan Olofsson den 22 oktober 2014