Elsa i Skräddartorp och hennes 28 katter

Ska du hälsa på Elsa i Skräddartorp kanske du liksom Lars Lerin en finvädersdag i början av juni följer stigen genom skogen. När fåglarna sjunger och alla insekter svirrar och surrar och ”när du minst anar det glesnar skogen och ljuset börjar klippa i gransuset”. Råkar du sedan sparka till en tomburk med fransig etikett och läser: Mjau! så råder det ingen tvekan om att du är framme vid Skräddartorp.

Som den kattälskare jag är kunde jag inte låta bli att bläddra i Lars Lerins bok Elsa i Skräddartorp och hennes 28 katter. Jag fastnade direkt och kunde sedan inte sluta förrän jag njutit av varenda sida. Språket, miljöbeskrivningarna, bilderna och målningarna.

Med humor och finkänslighet berättar Lars Lerin om Elsa och hennes katter som lever bortom den moderna världens bekvämligheter. Om hur ont det gör i Elsa att behöva vara med om förfallet. Hur naturen undan för undan tar tillbaka den jord som förfäderna med sådan stor möda brutit upp och odlat, allt som hon själv vårdat hela livet. Nu får manshöga tistlar ostört fröa av sig i åkrarna och på avstånd hörs skogsmaskinernas rytande dagarna i ända. Träd för träd fraktas bort och lämnar såriga hyggen efter sig. Igenkänningen är stor då berättelsen lika gärna som i Värmland kunde ha utspelat sig i Norrbotten.

En bok för alla åldrar

Boken har lanserats som en barnbok, men jag skulle nog vilja tro att den passar alla åldrar. Kanske till och med att vuxna får mer ut av att läsa den. Nu när det inte längre tycks finnas lika många original ute i bygderna som förr i tiden är det extra roligt att stöta på dem i litteraturen. Såsom denna Elsa i sitt kök ”ingrott och fett av matos och kaffekok, vedrök och sot” där ”blandlukten av pink och lort och slask, fiskrens och sur ull är mäktig”

Det godaste kaffet blir på vedspis

Det är lätt att sympatisera med Elsa som verkligen inte vill flytta till pensionärshemmet i Nordmark, då får hon ju bara ta med en av alla sina tjugoåtta katter, och hur ska det då gå med de andra?

I Nordmark betar heller ingen ”halvtam älgtjur utom väggen och ingen nattskärra hörs ringa genom juninatten. Där finns inte samma vildblomstrande ängar som i Skräddartorp och inga blånande berg. Och aldrig att småfåglarna orkar sjunga och kvittra lika ljuvt. Det kan hon aldrig tro. Om ens göken gal i Nordmark?” Dessutom blir det godaste kaffet på vedspis.

 Detta är ett mycket vackert verk som du inte bör missa.

Besök Solveigs tipsarsida

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Solveig Nordmark den 26 oktober 2020