Jag passerar Juhonpieti när rallarrosen blommar
Så mycket man kan säga med några få ord. Mona Mörtlund lyckas med det konststycket i den här fina diktsamlingen.
Hela Norrbotten, men i synnerhet Tornedalen, speglas i dikterna. Livet förr och idag. Närheten till naturen. Årstidernas växlingar. Förtrycket från makten mot språket meänkieli. Så många olika aspekter visas upp av vår vardag. Mycket att känna igen sig i, speciellt om man växt upp eller lever i Norrbotten.
Budskapet bränner till
Alla dikterna är på svenska, utom en. Just den här på meänkieli gick rakt in i hjärtat på mig, Meilä oli kerran kieli. Om det är att språket i sig är speciellt vackert, själva orden eller om budskapet bränner till vet jag inte. Men dikten är stark och visar hur betydelsefullt språket är för att känna tillhörighet och gemenskap. Fritt översatt betyder Meilä oli kerran kieli: Vi hade en gång ett språk.