Minsta lilla liv har sin jojk

Vad tänker du på när du hör ordet jojk? Är det Mari Boines sång och musik, Wimme Saaris hardcore-jojk?

Eller går dina tankar i riktning mot den beskrivning som görs av Lars Nilssons "trollkonster" i ett tingsprotokoll från 1600-talet: "ganska illa sjunga och yla, samtidigt som han på sin spåtrumma häftigt spelar".

För en icke-same kan det vara svårt att riktigt förstå vidden av jojkens betydelse för samerna. En koncis sammanfattning kan lyda så här: "Jojken når bortom orden, för samman och enar släkten, kamrater och generationer. Den når även de personer som redan befinner sig i den andra världen." Citaten ovan är hämtade ur Maj Lis Skaltjes nyutkomna bok Minsta lilla liv har sin jojk. Det är en översättning gjord av John E Utsi, Kristina Utsi och Skaltje själv av den samiska utgåvan Luondu juoiggaha som publicerades redan 2005. Båda böckerna är utgivna av förlaget DAT med säte i Kautokeino och Seidegava, Arjeplog. Böckerna har samma vackra utformning och är illustrerade med foton från de medverkandes privata samlingar.

Historiskt dokument

Skaltje intervjuade i början på 1990-talet närmare femtio samer från Karesuando i norr till Arjeplog i söder om deras syn på och erfarenheter och upplevelser av jojken. Informanterna är födda mellan åren 1912 och 1954, merparten före 1930. Många kan berätta om tidigare generationers förhållande till jojken, inte bara om sitt eget och sina barns. Vi får alltså vittnesmål om jojken från sent 1800-tal till slutet av 1900-talet. Boken är ett historiskt dokument, en "ögonvittnesskildring".

"Allt" jojkades - och jojkas alltjämt, till och med myggan har sin jojk. Därav bokens titel. Men utöver människan är det naturligtvis renen, såväl de enskilda renarna som renhjordarna, som står i centrum. Jojken är en del av renskötarkonsten, ett kommunikationsmedel mellan människor och mellan människor och djur. Ursprungligen var jojken också en viktig del i samernas religion; när man bad de högre makterna om hjälp, jojkade man; jojken öppnade för direktkontakt mellan människorna och andemakterna.

De berättelser som Skaltje har nedtecknat utgår från jojken, men berättarna sätter in jojken i sina olika sammanhang och beskriver vilken roll den spelar i renskötseln, för sammanhållningen, för de olika släktenas historia, för förståelsen och respekten för naturen, för kunskapsförmedlingen... På så sätt blir boken en samernas microhistoria. En microhistoria som kompletteras av en historisk exposé över jojken där Skaltje bland annat beskriver hur samerna (tvångs-)kristnades på 1500-talet och att det då gällde för kyrkan och staten att krossa den religion som samerna utövade. I den processen var det viktigt att tysta såväl shamaner som trummor och jojk. Shamaner och trummor brändes på bål. Jojken fick syndastämpel, men man lyckades aldrig utrota den helt. Jojken är en alltför integrerad del i samernas liv och kultur för att låta sig utplånas. Det är den här boken ett tydligt bevis på.

Den genuina musiken

Fortfarande kan jojk förknippas med synd och ogudaktighet, men det är undantag snarare än regel. Det händer till och med att de kristnas Gud jojkas, i synnerhet sedan prästen Johan Märak jojkade i kyrkan med ärkebiskop Gunnar Wemans välsignelse.

För det stora flertalet av de intervjuade, oavsett ålder, är jojken samernas genuina musikform. Däremot ifrågasätts introduktionen av musikinstrument, den moderna jojken, av de äldre generationerna. Också musiketnologer kan vara tveksamma till om Mari Boines konstform kan kallas jojk. Att samerna inte har någon egentlig instrumenttradition utöver trumman, som hade ett brett användningsområde, beror enligt Skaltje på den nomadiserande livsstilen, där det inte fanns plats för "onödiga musikinstrument". Det var från naturens ljud som jojken, rösten, hämtade sina influenser.

Efter att ha läst Maj Lis Skaltjes lärorika bok ställer sig osökt frågan hur dagens unga samer ser på jojken, en av Europas äldsta musikkulturer. Är den integrerad i "livet" som för tidigare generationer? Eller är den "bara" en musikform bland andra?

Gästtipsare: Jimmy Gärdemalm

Läs om Maj Lis Skaltje på Norrbottensförfattare.

Senaste tipsen

  1. Allting växer

    Av: Koli, Lyra Tipsat av: Hilkka Horsma

    Försök strunta i det tråkiga, intetsägande bokomslaget. Bara öppna pärmen och börja läs, för det här är en fascinerande framtidsskildring som känns skrämmande trovärdig.

  2. Så jävla kallt

    Av: Lakso, Lova Tipsat av: Malene Jensen

    Följ med Karla, Kaja, Aziz och Hemingway på deras roadtrip söderut genom Sverige!

  3. Dansa mjukt med tillvaron

    Av: Kåver, Anna Tipsat av: Emma Skarpsvärd

    Bokens titel lockade mig direkt jag såg den. Att dansa mjukt med tillvaron, hur fint låter inte det? Det visar sig bli en både intressant och hoppfull läsupplevelse.

  4. Vänligheten

    Av: Ajvide Lindqvist, John Tipsat av: Solveig Nordmark

    Författaren John Ajvide Lindqvist kallas “Sveriges obestridlige skräckmästare”. Även hans nya roman Vänligheten innehåller vissa hemskheter, men övervägande är vänskap och kärlek. Sammantaget är Vänligheten en fantastisk skildring av nutidssamhället som alla kan känna igen sig i och ingen bör missa.

Visa fler sidor...

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Webbredaktionen den 24 augusti 2015