När berget ska fram

Flytta ett helt samhälle. Villor, lägenheter, affärer, skolor, badhus, hälsocentral, tusentals människor. Går det? Malmberget är snart rivet och begravt, men hur mår människorna som tvingats lämna allt? Här får deras röster höras.

Anna Villfjell har intervjuat 39 personer som bor eller har bott i Malmberget. Deras ord, upplevelser återges rakt av. Det är vitt skilda åsikter och känslor som de vittnar om. En del har bara gott att säga om hela den process som pågått i Malmberget sedan 1960-talet, med hus som rivs eller flyttas, för att gruvan ska kunna utbreda sig under marken. Andra har haft en mer negativ upplevelse och berättar om det.

Acceptans och beroende

Gemensamt för alla är att det finns en acceptans för att det måste ske. Det är en komplex situation där vi som medborgare är beroende av gruvan, vår största arbetsgivare, och bolaget är beroende av oss medborgare som arbetskraft. Men det är samtidigt en sorg, rent av ett trauma, att allt bara försvinner. Ett samhälle, en plats som inte längre kommer att existera. Den går inte att besöka, visa upp för barn och barnbarn.

Utöver de 39 personer som kommer till tals har också några inflytelserika personer intervjuats. Kommunalråd, anställda på samhällsomvandlingskontoren hos kommunen respektive LKAB samt LKAB:s VD.  Det ger ytterligare en dimension till bilden av samhället som försvann.

Fler tips från Hilkka

  1. Sova ute

    Av: Torgeby, Markus Tipsat av: Hilkka Horsma

    Jag har en dröm. Att bara slänga ihop lite kläder och mat i ryggan och dra ut i skogen några dagar. Sova ute i det fria, kanske vid en fin liten sjö, elden sprakar och lugnet infinner sig. Det är bara ett litet problem. Jag är en fegis och dessutom aningens bekväm av mig nuförtiden. Med boken Sova ute får jag pepp och mod, nog tusan ska jag väl fixa det här!

Visa fler sidor...

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Hilkka Horsma den 29 september 2021