Sanningen är alltid oförskämd
August Strindbergs skrivande har beundrats och avskytts. Även om Strindbergs liv mest verkar ha cirklat runt att försöka hålla sig ekonomiskt flytande.
Kanske någon minns den bortgångne Häggs årliga sammanfattning av svenska utgivna läromedel för skolan, där kritiken alltid var välformulerad och ibland skoningslös. Välformulerat och kunnigt är det också i den postumt utgivna boken om den omhuldade August Strindberg.
Strindberg uppfattades visserligen av stora delar av samtiden som besvärlig och kverulantisk, orsakade ilska och fejder. Han fick ändå hyllande dödsrunor i de flesta dagstidningar när han gick bort 1912. Genistämpeln låg och lurade.
Göran Hägg modellerar fram en blyg person som skydde framträdanden. Men så fort en penna hamnade i Strindbergs hand då försvann blygheten, och han lyckades reta gallfeber på såväl enskilda ledamöter i Svenska akademiens såsom personer i kungahuset.
Sanningen är alltid oförskämd finns även som talbok Daisy.
"Det är fint att du intervjuar mammor, de är hjältar, men kom ihåg att de inget vet vad som sker på gatan." Måndamm är livsfarligt, och att leva på månen är – ja, just det: livsfarligt. Men den verkliga faran är människan själv. Kvantmekanik är förvånande nog ett bärande element i denna bok. Men boken är ingen science fiction, utan den handlar, som titeln anger, om döden. Men också om livet och kärleken. ”Hva’gör vi nu, lille du” är en refräng som skulle kunna användas på denna roman.Fler tips från Kristian
Visa fler sidor...
Mammorna
Tipsat av:
Kristian Priemel
Artemis
Tipsat av:
Kristian Priemel
Hon, han och döden
Tipsat av:
Kristian Priemel
Hur ska det gå för Pinnebergs?
Tipsat av:
Kristian Priemel
