Sanningen är alltid oförskämd
August Strindbergs skrivande har beundrats och avskytts. Även om Strindbergs liv mest verkar ha cirklat runt att försöka hålla sig ekonomiskt flytande.
Kanske någon minns den bortgångne Häggs årliga sammanfattning av svenska utgivna läromedel för skolan, där kritiken alltid var välformulerad och ibland skoningslös. Välformulerat och kunnigt är det också i den postumt utgivna boken om den omhuldade August Strindberg.
Strindberg uppfattades visserligen av stora delar av samtiden som besvärlig och kverulantisk, orsakade ilska och fejder. Han fick ändå hyllande dödsrunor i de flesta dagstidningar när han gick bort 1912. Genistämpeln låg och lurade.
Göran Hägg modellerar fram en blyg person som skydde framträdanden. Men så fort en penna hamnade i Strindbergs hand då försvann blygheten, och han lyckades reta gallfeber på såväl enskilda ledamöter i Svenska akademiens såsom personer i kungahuset.
Sanningen är alltid oförskämd finns även som talbok Daisy.