Stöld

Stöld är en bok som berör och upprör, på så många plan. Ännu mer när man vet att fast det är en påhittad berättelse så bygger den på verkliga händelser och attityder i vårt samhälle.

Elsa överraskar en granne när han precis har dödat en renkalv vid rengärdet. Han är hotfull och med gester och kroppsspråk visar han tydligt att om inte Elsa håller tyst om det här kommer han att döda mer än bara renar. Elsa törs inget annat än att tiga och förneka att hon sett personen som dödat renen.

Gång på gång hittar familjen spår efter tjuvjagade, slaktade renar. Ofta också plågade renar som förföljts länge, blivit påkörda innan man till sist dödat och slaktat dem. Trots polisanmälningar händer ingenting.

Nedlagda utredningar

Polisen hävdar att de inte har resurser att utreda anmälningarna. För det mesta uteblir polisen helt och kommer inte alls. Antingen är den enda polispatrullen i tjänst miltals borta på annat uppdrag, eller så kan de inte ta sig fram till brottsplatsen eftersom besiktningsdatumet för skoterhjälmarna har gått ut. Och efter några timmar ute i snö och blåst finns det inte så mycket kvar att undersöka. Utredningen läggs ner i brist på bevis.

Ann-Helén Laestadius bok berättar glasklart hur en familj påverkas av att konstant bli utsatta för förakt, påhopp, gliringar, hot och trakasserier. Att bli utsatt för återkommande brott men aldrig få upprättelse eller rättvisa. För det är många samers vardag. Inget verkar uppröra vissa människor mer än när samers urfolksrättigheter kommer på tal. Det är en så infekterad fråga.

Urfolk och skydd

Vi svenskar ojar och förfasar oss över hur illa urfolk behandlas världen över, men låtsas inte om hur vårt eget urfolk bemöts. Det tydligaste exemplet är väl att Sverige inte vill ratificera ILO 169, att juridiskt förbinda sig att följa och skydda samerna som urfolk. Istället har man valt att ansluta sig till FN:s urfolksdeklaration. Det är en politisk intention, ungefär att man ska försöka, om det är möjligt, att kanske skydda samerna som urfolk. Det är inte juridiskt bindande. Om inte myndigheterna erkänner och tar parti för samernas rättigheter, varför ska gemene man då bry sig.

Om du är intresserad av att veta mer om Ann-Helén Laestadius så kan du läsa om henne på Norrbottensförfattare >>>

Fler tips från Hilkka

  1. Det förlovade landet

    Av: McCleen, Grace Tipsat av: Hilkka Horsma

    Tron kan försätta berg och framkalla under. För tioåriga Judith är det inte bara ett talesätt utan det sker när hon som mest behöver det. I den här gripande boken, berättad ur barnets perspektiv får man en insikt i hur det kan vara att växa upp i en religiös domedagssekt.

  2. Skymningslandet

    Av: Hermanson, Marie Tipsat av: Hilkka Horsma

    Marie Hermanson har en omisskännlig stil. Det handlar ofta om vanliga människor i helt vanliga situationer i hennes böcker. Men sakta, nästan omärkligt, skrapas fernissan av, verkligheten kantrar och människor börjar bete sig rätt udda. Jag gillar verkligen de här överraskningarna, att inte kunna räkna ut vad som kommer att hända.

  3. Mannen som glömde sin fru

    Av: O'Farrell, John Tipsat av: Hilkka Horsma

    John O'Farrell berättar underhållande om en man som tappat minnet. Utöver förvecklingarna med minnesförlusten blir mannen blixtförälskad i en kvinna, problemet är bara att det är hans exfru. Fniss- och skrattvarning över en del bisarra episoder.

Visa fler sidor...

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Hilkka Horsma den 21 maj 2021