Verner Boström

”Du Verner, som har skrivargåvan, varför skriver du inte ditt livs berättelse?” Verner Boström slog ifrån sig och sa: ”Allt står där redan i mina dikter, allt!”

Logotype för norrbottensförfattare

Verner Boström

Fotograf: Okänd

 

Författarskapet | Om författaren | Låna och läs | Provläs:  | Ur Tiden och yrken lyser tiden, 1971 | Ur Och tider och tiden lyser tiden, 1970 | Ur Ljusen och mörkren tiden lyster, 1968 | Ur I tidsåren lyser tiden, 1967

 

1896 - 1982

Författarskapet

Verner Boström var 69 år när han 1965 debuterade med diktsamlingen I minnet lyster tiden. Fram till 1972 hann han ge ut ytterligare 20 diktböcker. Trots detta blev Verner Boström aldrig recenserad. Kanske betraktades han som ett original där han kom cyklande med diktsamlingarna som han sålde i trakterna kring Haukijärvi, den by han växte upp i och bodde i som vuxen. Närmaste by var Lappträsk i Haparanda, fem kilometer från sjön där familjen Boström bodde.

Åke Leif-Lundgren och Bert Linné har gjort ett förtjänstfullt arbete med att kartlägga Verners liv och författarskap i antologin Tiden snöar från trädet >>>. Antologin presenterar norrbottniska poeter och är väl värd att läsa.

Upprepningar och rytm

Diktsamlingarnas titlar påminner om varandra: Ljusen och mörkren tiden lyster, I tiden lyser jorden, Och den tiden år, Tiden och yrken lyser i tiden. Dessutom är diktsamlingarna uppbyggda på samma sätt, först kommer ett register, sedan en inledning som han kallar Förordet och därefter kommer dikterna. Verner Boström arbetar textmässigt med några återkommande ordupprepningar. De ord som står ut mest är lyser och lyster, tiden och tider samt en del ålderdomliga ord som fordom och vorden. Orden staplas på varandra och dikterna har en påtaglig rytm vid högläsning.

Varför Verner Boström skrev dikter vet egentligen ingen, men grannar och bekanta uppger att skrivandet var väldigt viktigt för honom. De som besökte hans spartanska lilla stuga kunde däremot inte se några tecken på att han skrev. Troligen var det något som Verner Boström höll för sig själv. Den inställningen visar sig också i att det knappt finns något skrivet om honom och endast ett fåtal fotografier av honom.

Verner Boström har inspirerat till en film och ett antal dikter har tonsatts av Karl-Johan Ankarblom, Johan Ramström och Martin Willert.

Återupptäckt och återutgivning

Ett nyintresse för Verner Boströms författarskap har visat sig i form av en utgåva av hans samlade dikter med titeln Länder, utgiven 2006 på bokförlaget Black Island Books i samverkan med Norrbottens länsbibliotek. I förordet skriver David Vikgren: ”Främst för att det är ett skrivande så pass egenartat och konsekvent att det helt enkelt är förtjänt av ett annat öde än det att endast utgöra någon lokalhistorisk marginalanteckning. Men givetvis också för att det utgör ett viktigt komplement till den norrbottniska litteraturhistorien. […] Det är som att kliva in i en värld utan centrum, en värld av varken stillhet eller rörelse; i huvudsak utan referenser utanför sig självt, som inte använder sig av metaforer, och heller inte åberopar någon egentlig biografisk eller uttalad erfarenhetsmässig ingång, men som ett slags ekokammare i vilken den signifikativa syntaxen tycks ackumulera fram dikten”.

Skimrande

Norrbottens-Kurirens recensent Jan-Olov Nyström ansåg att Länder var en märkligt skimrande poesi (2006-10-19). Recensenten fortsätter: ”Hans dikt verkar ibland förspråklig, som ett långt läte där orden ”lys” och ”tid” bildar ett ständigt återkommande kraftpar som varieras oändligt. Man tänker på jojk, på fåglarnas sång, lövsus eller minimalistisk musik, det är samma och aldrig likadant: Julen och åren i tiden/ I fordomstid och nutid/ Det lyser i tiden åren/ Det lyser tider och åren/ Och räknas tider och åren/ Det lyser jul och åren tid/ Det lyser dagar och veckor/ Det lyser månader och år/ Och det lyser sol och tider/ Det lyster i sommartid/ Det lyster växt och skörd/ Det lyster och höst och vinter/ Och i tidsvårens tider/ Lyser i försommartider.

Vanliga meningar är här meningslösa, språket spricker i fogarna, men det har språket alltid fått göra i poesin. Här är rörelsen obetydlig, men mycket precis, lys blir lyster, lyster blir en årstid bland andra tider och lys och tider blir en del av den strömmande verklighet de försöker gestalta. Naturligtvis måste man ha tagit Boström för fnoskig, så där kan man ju inte skriva, men vilket märkligt, skimrande intryck hans språk har. Dikten heter Julen och åren och innehållet är konventionellt: tidens gång över ett år, årstidernas rytm, ljusets rytm över året”.

För Aftonbladets (2006-10-25) recensent Lars Mikael Raattamaa blev Länder en sensation när den damp ner i brevlådan. Recensenten värjer sig mot begreppet om synen på författarens särlingskap, Raattamaa vill inte att Verner Boström ska fastna i den så kallade outsidermatrisen. ”Och det båtar föga att börja söka skuld, att han var någon förtryckt som hans samtid var oförmögen att se. Det är bara Outsiderfällan igen. Nej, upptäckten av Verner Boströms författarskap är mer som en vacker gåva. Ett försök vi kanske först nu kan se, en dialektisk båge. Och jag är oändligt tacksam att någon grävt fram honom ur tiden. Så kommer han att fortsätta att påminna oss om alla dem som glömts bort. Inte som skuld men som tid. Verner Boström är en sensation”.

Inte bortkastat

En annan av våra samtida poeter som tagit starkt intryck av Verner Boström är Johan Jönson (Eyvind Johson-pristagare 2012). I en intervju i Provins nr 1/2012, s. 58-59 säger han: ”Jag vet inte exakt hur jag har påverkats av Boström. Kanske som något sorts ouppnåeligt, närapå absolut singulärt, med lång tids giltighet. Mycket svårt att skriva vidare på (jag har försökt; men hur, till exempel, skriver man vidare på det (monomana) boströmska begreppet ´tid´, ´tider´? Jag har försökt med ´rum´, ´rumslighet´, ´krig´, ´kamp´ och liknande. Men det har inte alls fungerat). Min identifikation med Boström är förmodligen närmast total. Också med att vara aska och intet. Åtminstone affektivt (det var nog därför jag grät när jag först läste och min kropp så att säga förstod vad jag läste). Analytiskt inser jag förstås de enorma skillnaderna (det känns lite rubbat att jämföra sig med honom…).

En viktig aspekt av Boströms skrivande är att det inte är bortkastat. Annars kan man lätt tänka sig att det skulle uppfattas så. Egen utgivning. Få och begränsade och ´perifera´ läsare. Inget erkännande. Inte ens en recension. Men det är inte (det liberalistiska och transcendensfantasmatiska) outsiderskapet som intresserar mig med Boström, utan dess immanens, dess omfördelande interioritet.”

Om författaren

Verner Boström föddes 1896. Familjen bodde ensligt vid en liten sjö som heter Haukijärvi, närmaste grannar fanns en halvmil bort i byn Lappträsk, en bra bit utanför Haparanda. Boströms fiskade och odlade för sin överlevnad och de levde i fattigdom. I hemmet fanns åtta barn. Verner Boström har beskrivits som en särling som ingen kom inpå livet.

Som det verkar har ingen sett Verner Boström skriva, det fanns inga sådana spår i den spartanska lilla stugan. Han har inte gett några intervjuer och det finns knappt några bilder av honom. Någon lär ha frågat honom ”Du Verner, som har skrivargåvan, varför skriver du inte ditt livs berättelse?” Verner Boström slog ifrån sig och sa: ”Allt står där redan i mina dikter, allt!”

Även systern Helga Boström, småskollärarinna, gav ut dikter på eget förlag.

Stjärnhimlen genom taket

Som ung tog Verner Boström värvning inom det militära, Boden, men karriären tog slut och han sändes hem ”p g a oförmåga att fullgöra tjänst”. Han flyttade åter till sin barndomsgård som var ordentligt förfallen vid det laget, det sägs att han kunde se stjärnhimlen genom taket. På vintern eldade han intensivt, värmen for ut genom springorna, och han hade ett stort lager av upphuggen ved inne i stugan.

Den 8 december 1982 brann stugan vid Haukijärvi. När grannarna kom fram var den helt nedbrunnen. Efter branden fann man rester av ben inne i stugan, men man kunde inte med säkerhet fastställa om de var från en människa. Utanför stugan fanns heller inga spår i snön efter Verner Bostöm. Man antog att han omkom i branden. Verner Boström blev 86 år.

Texten ägs av Norrbottens länsbibliotek >>>

 

Provläs

Ur Tiden och yrken lyser tiden, 1971

I tid med tiden

Med tiden plägar lyser tid
Och tid åren i tiden lyser
Och tider solen i tiden lyser
Tider och arbeten i tider lyser
Och i tider när och fjärran tid
I tider och tiden lyser tiden
Tider och allmänheter lyser
Och i tider plägar lyser tiden
I tider jorden plägar tiden
Tid jorden och vatten lyser
Tider för tid och tiden lyser
Och i tid solen plägar i tiden
I tid månget jorden lyser
I tid och åren plägar tiden
Och tid och åren lyser tiden
 

Ur Och tider och tiden lyser tiden, 1970

I tid och evighet

Tid lyster i minnen tid
Tid lyster i sångens tid
I tid och evighet lyser
Månget sånger i tiden är
Tiden likt minner i tiden
Fordomtid och nutider
Och i tekniken och tiden
Tid lyst i tider och tiden
Tider lyster i månget tider
Tider lyster i tider och tid
Och tider när och fjärran tid
I tider lyster i tider ljud
Tider och tekniken lyst i tid
Och tider och arbeten i tiden
 

Ur Ljusen och mörkren tiden lyster, 1968

Fåglar och tid

Fåglar de äro fåglar
De äro med vingar
Och förflyttar i tider
Genom att de flyger
De äro för människor
Och de bör betraktas
Med vård och tillsyn
De äro till för tillsyn
Det är och med fåglar
Som och med andra djur
De äro för syn och vård
Och människors tillsyn
De skola näras föda
De äro till för föda
De har sin syn för tid
Och människors tillsyn
 

Ur I tidsåren lyser tiden, 1967

Det dig tid ärer

Det Du i skolan dig lärt
Och likaså i hemmet
Du ser dig för i tiden
Du vet vad svag is är
Du vet och vad båt är
Du vet vad färd och är
Och du vet vad tid är
Du ser och läs väder
Det tid på färder är
Du ser dig om i tid
Det du i skolan lärt
Det dig tider och lärt
Det och i minnet lärt
Det lyser tider och färd
Det lyser tider och år
Det dig på jorden lyser
Det dig i evighet lyser

Låna och läs

 

 

 

Målgrupp:

Taggar:

Skrivet av: Maria Öman den 12 april 2016