Yakup tokstollen

”Att vara en tok är inte det sämsta. En tok får andra att känna sig klyftigare… Fånarna får oss att le”.

Ibland blir man så glad och lätt om hjärtat av att läsa och den här boken sprider den känslan hos mig. Men det börjar på ett sätt som får mig att bekymrat bekanta mig med huvudpersonen Yakup.

Han är ett sådant barn som alltid ställer till det för sig. Han snubblar på vägen till skolan och landar i en gyttjepöl. Han råkar dra med sig bordsduken och allt som står där ovanpå i form av porslin och glas när han reser sig från middagsbordet. Han blandar ihop orden i meningen som han ska läsa inför klassen. Därför kallas han allmänt i byn för Yakup tokstollen.

Stackars pojke, tänker jag som läsare, vad har han nu för diagnos och hur ska han klara sig i livet – det blir som en olycksklump i magen.

Det som till slut avslöjar Yakups handikapp är när han råkar sätta ett par glasögon på näsan och plötsligt tycks hans kompis utstråla färger och varje enskilt hårstrå går att urskilja.

Bokens illustrationer är egna små berättelser och tillför verkligen texten en dimension, de är humoristiska, färgsprakande och levande. Därför är det så märkligt att man valt denna omslagsbild. Framsidan har gjort att jag har lagt undan boken oläst flera gånger, men gör inte samma sak, upptäck insidan tillsammans med ditt barn och bli glad!

Gästtipsare: Hanna Lidström, biblioteket i Luleå.

Målgrupp:

Taggar:

Tipsat av: Webbredaktionen den 26 april 2017